Sida 3
Luther hade, efter sin disputation med Eck 1519, dragit sig tillbaka för att i ensamhet fördjupa sig i sina studier, då ryktet nådde honom, att påfven utfärdat sin bannlysningsbulla. Det var då han fattade sin föresats att »afslöja antikrists hemligheter». Så nedskrefs i Juni och Augusti 1520 hans ljungande skrift mot påfvedömet »An den christlichen Adel deutscher Nation von des christlichen Standes Besserung», som härmed i svensk öfversättning erbjudes åt allmänheten.
I sin »Deutsche Geschichte im Zeitalter der Reformation» säger historieskrifvaren Ranke om denna skrift: »Det är några ark af verldshistoriskt innehåll, som både förbereda och förutsäga kommande utvecklingar. Af hvarje ord i denna skrift framgår det, huru djupt genomtänkt, huru allvarligt och ärligt menad reformationssaken var. I gripande och hänfördt språk väcker han det tyska folket ur dess sömn till medvetande och eftertanke. Med sådan djerfhet hade ännu ingen gentimot en sådan makt talat till tyskarne. Med beundransvärdt skarpsinne vet Luther att blotta påfvedömets refvor; i förtröstan på rättfärdigheten af
