Sida 8
Benjamins barn slogo 42 tusen israeliter, derför att de förläto sig på sin styrka (Domareb. 20).
Att ej det samma må hända oss med detta ädla blod, Carolus, måste vi förvissa oss om att vi i denna sak ej hafva att göra med menniskor, utan med helvetets furstar, som väl kunna uppfylla verlden med krig och blodsutgjutelse, men icke låta öfvervinna sig dermed. Man måste här, med afstående från lekamlig makt, i ödmjuk förtröstan på Gud gripa saken an, och med allvarlig bön söka hjelp hos Gud och icke hafva något annat för ögonen än den arma kristenhetens jämmer och nöd, oansedt hvad onda menniskor hafva förtjenat; hvarom icke, skall väl spelet börja med stort sken, men om man kommer sig in deri, skola de onda andarne ställa till en sådan oreda, att hela verlden måste flyta i blod, och ändock ingenting dermed varda uträttadt. Derför låtom oss här handla med gudsfruktan och vishet. Ju större våld, dess större olycka, om vi ej handla i gudsfruktan och ödmjukhet. Hafva påfvarne och romarne hittills genom djefvulens hjelp kunnat ställa till oreda bland konungarne, så kunna de väl ännu göra det, om vi utan Guds hjelp fara fram med vår makt och konst.
Romanisterna hafva med stor behändighet dragit trenne murar omkring sig, hvarmed de hittills skyddat sig, så att ingen kunnat reformera dem, hvarigenom hela kristenheten jämmerligen förfallit. För det första, om man ansatt dem med verldslig makt, hafva de stadgat och sagt, att verldslig makt ingen rätt har öfver dem, fastmer står den andliga öfver den verldsliga. För det andra, har man velat straffa dem med den heliga skrift, sätta de deremot, att det ej tillkommer någon mer än påfven att utlägga skriften. För det tredje, hotar man dem med ett kyrkomöte, så uppdikta de, att ingen annan än påfven kan
Källa: Project Runeberg ·