Sida 560
ig farmer nn
Nu var, J gode Läfare, tilltäds vid denna händeife den yngre af Japeti Söner, den fromma Man Epimethé 3 Han rördes in i fjilen utaf Pandoras böner, och utbraft emot Promethå: ”Min Bror! min Bror! hur kan man vara ”få hård mot Ofkulden fom vet ej af förlåt, ”mot Skönheten fom ber , mot kärleken i gråt? ”Pändora ! o förlåt , förlåt ”at något hjerta fins, fom ej mot dit kan fvara! "Men fe, för dina koän fe här, du Gudara 5 Vän, ”en — lycklig om du vill — men ach, förtvifa lad än! ”O! ville du en blick, en enda blick mig fkänka, ”du fkulle flraxt min fjäl i Gudars välluft fänka: ”wed dig jag fkulle tro alt vara til för mig, ”ach Ödemarken bli en Elifée med dig” — Pandora gret ännu; men när hon famlat fig , ”O! (fvarte hon) "du är då ej af famma Slägte, ”du är ej känflolös, du är ej en barbar, ”dig en Tigrinva ej uti fit fköte bar; ”Ja, mottag denna hand jag nyfs förgäfves fräcktes ”Ach! den var aldrig dig, Epimethé, bettämd; ”men jag lär vara född til olyckor och fmärta! ”Tag, för barbarens fyn, med denna hand, mit hjerta : ”blif fäll af Kärleken : Jag fkal bli fäll a Hämd? — ”Ja (fvarte Promethé), gå, hämna dig, Pans dora I ”jag vill mitt Hjerta förr än mit Förnuft förs lora3 ”kanfke du älfkar mig: kanfke du älfkad är: ”min olycka är den; at Jofurs bud du bär.
”R på
Källa: Project Runeberg ·
