Sida 561
S— 13 PEpimethé , blif fäll; men hågköm deffa orden: ”Fag Spår af hennes Skänk en olycka ät Jota den.”
Han pick. — Epimethé flod bäpnande och ftum vid Brodrens fika ord, hvars Snille han väl käns de; men denna känfla var blott ljum mot lågan fom Pandora tände: och hon — fåg Jofurs ändamål, förftod af Kärleken at bibehålla masyue och låfvade ej giftermål 3 förrän han fkulle öpoa Afken. : Hvad var at göra ? Alt! av bli Pandoras man: Han öpnar: — Läfare, Ni bade gjort fom han == Men , ftore Cudar! hvilken fafa! i det han locket lyftade , två. Silpher, ryslige at fe, i hvirflar kring i luften rafa, Förfkräckt blef nu Epimethé: Vi&oria! ropade Pandora: och utan at fin tid förlora fig bägge Trollen fäftade vid Promethei Verk, vid Menfkan, och med fmärta fig tärde ; Et i bjernan in, det Andra in i bennes hjerta, ”O! hvilken fåvitfko var min! (utbraft Epimethé, och låcket haftigt tryckte) säg evigt från min fyn, Förtjuferika ! fom fann. DES väg, förfåtets blott >. til hjertat af er Man! örbannad vare Du, din Kärlek, och dit Ryke ; 4 tell”
Pat
Källa: Project Runeberg ·
