Sida 562
14 —
Pandora log — och hon förlvann,
Det är från denna flund ; med fäkerhet, vi våga datera Menfkans Elakhet:
i hjernan famlade en trög Okunnighet ; i hjertat brann Pasfionens låga; och deffa Egenfkaäpers arf
hon gaf fin Afföda, i kojorna och flotten, ; i fexti långa Tidehvarf , fom fkådat Jorden fänkt i Villorna och Brotteni
Hur ofta har ej dit Fullkomlighets: Begär , mit Slägte ! fina krafter famlat shot tufen Fördomars och Fanatismers här —' och hoppets refta torn i hvarje hemilpher för deras djerfva anfall ramlat! Hur lång var ej den förfta natt, hvars dimmor dvaldes öfver jorden! Hur tungt Förnuftets fkritt, hur trånande och matt från Nilens heta ftrand til fjällarna af Norden! Hur många ftrider förft , med ära och förluft, för Friheten och Samvets- Friden , ij förfvunna , fom en väderpult , i glömfkans region, med hvirflarna af Tiden! och dock , hvad ryslig mängd af dem, från då til nus biftorien fpart åt våra minnen! i Hvars Kämpars fpökelfe ännu — fkal gjuta fafa in i tulen flägtens finnen!
Skryt ej, Egyptens Folk! at hos dig upgått har de förfta Konhers ljus, den förfta Visdoms ftrålar i ; din
Källa: Project Runeberg ·
