Sida 568
25 bostaorern)
”Hvi öfvergåfvo Vi den lag; ”Som ftiftades utaf naturen? ”Hon lärde männifkan och djuren; ”At le, och njuta för i dag. Hon gjorde mänfkan ftark , och kärleken gör fvags ”Hvem gaf barbaren rätt, at öfver ofs regera? ”Nej, fkuddom af et hatadt ok! ”Den finligt njutande är klok; ”Och kärlek är — behof, och intet mera. ”Må dåren fucka >; vid fin korg, PAt utom Doris famn kan ingen fällhet finnas; ”Den vife glömmer bort fin forg ”I någon meta villig qvinnas, ”Så länge ännu gvinnor finnas ”] hus och gränd , på bro och torg, De lagar Sinnets nöjen gifva, ”Dem ftiftade naturen blott: ”At ällka, och at älfkad blifva, ”Är nog at vara — Sanculottes
Dock Sångmö — hejda dig! — Skall du befkrifa va våga Debatter i en klubb, en Jacobiner-klubb? Decretet då 2 — det ockfå är en fråga: Dock , unter uns > det blef, at kroffa Gudens bågas Man decreterade til råga, At bälta föremål för hvarje dödligs liga Var — hvarje föremål med flubb. Hvad gjorde Guden då? — hvad Gudar altid göra, Hvad mänfkan icke altid gör — Han låtfade ej höra, hvad han hörs Och fänkte ned til gnyt et ej förfäradt öra: Han log ifrån fit majehtät Med folt och mildt föragt åt fnacket, Otackfamhetens forl förlät,
Och
Källa: Project Runeberg ·
