Sida 574
ler en Roberspierres blodftänkta ok : gifven lugn och ordning åt et föndradt folk 3; hvars tackfamhet belönar den möda, defs fällhet. koftade Eder: eller ftörten tyrannifke fördomar, och fpriden fanning och ljus. öfver mennifkoflägtet: pgören detta , och qväfven , om J kunnen, det förnöjande bifall; fom intygar dygdens verklighet och belönar den.
Man medgifver inftin&er hos djuren, då man i det höga förnuft , hvaraf vi fkryte, icke kan föka orfaken til den ordning , iom råder i deras hushållning > och den harmonie ', fom finnes åtminftone inom famma flägter ; men hos mennifkan nekar man en för hennes ändamål lika oumbärlig gåfva, nekar man all oegennyttig välvilja för likar, detta nödvändiga vilkor för hennes egen lyckfalighet och för Samhällets. 4
Jygden, fäger man, äger få mycket mindre någon verklighet, fom detta namn ofta blifvit gifvit åt helt fridiga gerningar. Naturen gaf ofs blott egennyttan; alla sandra känslor äro upfoftrans verk: Sammanlefnaden behöfde band på egennyttan , behöfde en moral för at göra Same hället möjligt , och detta behof blef urfprunget til deffe chimerer. — Vi äre lik= -
väl ämnade til : fammanlefnaden, efter vi icke
vt
Källa: Project Runeberg ·
