Sida 573
Och om den förefkrifna dagens
Jag hoppas Läfarn af min fång
Lär undra, äfven han,' hvad kärleken fkall göras Väl, fjelfva/ talet får han höra — När då? — kanfke en annan gång,
Gifves Dygd, eller gifves den icke?
Det finnes ingen dygd! hvilken upfann denna villofats? var det en mennifka , fom vågade detta ' anfall mot mennifkans höghet? Och J, fom förvillade af grundlöfe förnuftsflut , glömmen, hvad J ären, för at bekänna famma lära. Om verlden tänkte lika med Eder, fnart fkulle lafterne öfvertyga Eder om dygdens verklighet. Lemnen et ögnablick Eder fophiftifka klokhet , och hören en enda gång Edra hjertan: uprätten den trampade ofkulden, och kroffen banden , fom fjättra uslingen vid eländet: eller höjen Eder öfver kretfen af- hvardags mennifkor, och befrien Edert fädernesland från en Chriftierns el: ; B 45 : ler
Källa: Project Runeberg ·
