Sida 572
PES
2Å maa
De, hvilkas öfvade moral;
At finoligt vjuta utan val,
Satt dem ur ftånd at längre njuta, Som om fin lågas föremål
Vid aftonlampan kaftat tärning , Och fatte fram et bröft af tål Mot Gudens fegrande välgerning, Mot tvång och bojor, Gud och lag ,' De ännu fkreko ouphörligt,
Och det föll Guden in en. dag, At fvara dem, om det var görligt.
Til utfatt dato i April Ren genom tulend härholdsmunnar, Med fång och flöjt, fom hör dem til, (1 Härboldsdrägt , om man få vill) Sin ankomit kärleken förkunnar, På jorden var man icke ftum, Man "undrade i hvarje gille, I Caffehus, och tlutna rum, Hvad kärleksguden fäga ville3j Och för fit värda Publicum Politici, och män af Snille (I egna verk få kallade) Ren Riksdagsämnena utredde, + Och i bevis fullkomligt ledde, At det på: mötet fkulle fke, Och: måfte fke , fom — icke fkeddes . Man gisfade , man fqvalrade;, Och ingen ville bli den fifte, At för fin Théconfeil, fin verld tilkänna ge En fäker nyhet, en ideé, , Meddelad af en man, fom fäkert — intet visfles Ja, hvarje hvifkning til en Vän, Förtroligt åt en fida dragen,
Och
Källa: Project Runeberg ·
