Sida 571
for | 23
Men det var Gudens verk — om häfderna ej fagt $ det
Så är det grundadt i en lig, 4
- Som Guden följer än i dag:
Hvad ingen dyrkan gör, gör ofta nog — föragtet,
Nu väntar du , min Läfare,
Af denna vishet i befluten,
At få på denna fida fe
De Jacobiner tyltade ,
Förfvyundne, fjelfmant fkingrade,
Och klubben ftängd — och fagan fluten,
” Jag medger , at få borde ike.
Vifst ockfå är, i famnen af en maka,
I et af Guden hägnadt tjäll,
Man bättre använd fann fin qväll, Än at i klubbens ftoj til fena natten vaka. Och intet fkäl man fann aten regering [kakay,
Som lyddes, ty den gjorde fälls
Man ftyrellfe och lag berömde.
Den ifrigafte frihetsvän
Snart hos den unga fkönheten
Rätt ofta röda möffan glömde.
Han , fom af alla krafter fkrek
Mot kärleks våld och kärleks fvek,
Och hädde Guden up i fynen,
Satt, tyftad af et ögonkalt,
Och; lemnade i frörfta haft
Sitt fäte tomt, och tom tribunene
Ren för monårchen i hans bröft ; Beundran, nit och vördnad ftego 3 Likväl vid denna blick, vid denna ömma rött, +. - Fans hjerta njöt, hans finnen tego. Så vanns den villade — Bland fälla, utan tal Dock funnos några få, fom nåd ej kunde muta:
B 4 De;
Källa: Project Runeberg ·
