Sida 576
28 [fönstren]
hvilken då är en ftarkare drift: då jag finner välviljan nödvändig för fammanlef; naden och högfta vilkoret för hvar och ens enfkilda lyckfalighet ; och då jag i hela naturen icke faknar en länk af den kedja, fom fordras för fakernes ordning och fammanhang; få drager jag icke i betänkande at deraf fluta, at vi äre fkapade, icke mindre med en moralifk känslighet, än med förnuft: at mennifkan icke kan umbära någondera af deffa förmögenheter > hvilka bägge, lika grundade i hennes nar tur, kunna odlas, och genom et ömlfefidigt biträde riktas på fanna och värdiga föremål. Det fynes mig, at förk genom denna dubbla odling , mennifkan , med en icke mifsledd känfla och med et fördomsfritt förftånd , kan hinna fin ämnade full: komlighet.
Finner hon nu, denna känsla af delta; gande i medmennifkors lycka eller olycka; oberoende af upfoftran 3” och grundad i mennifkans natur, få måfte hon nödvänr digt vara ämnad at tilbakahålla egennyttan, och fätta i utöfning den pofitiva Uygds hvars varelfle jag yrkar.
Hade jag den forfkningsgåfva, fom ledde den känslofullafte af Philofopher, "och om famma Roufleaus anda ftyrde min penna, kanfke, fkulle jag fom han, äga
når
Källa: Project Runeberg ·
