Sida 577
SS
, 28
något hopp om de fleftes bifall ; men förs modeligen kunde jag icke lyckas, at ges nom detta bevisningsfätt öfvertyga någon af deffe ytterlige tviflare, hvilka häldre fätta känslan af deras egen varelfe bland upfoftrans fördomar, än de antaga något, fom bevifes endaft af mennifkoflägtets allmänna medvetenhet. Jag fkal likväl bjuda til at finna några bevis för dygdens verklighet. . Med detta ändamål bar jag tvänne fatfer at vederlägga: Den ena, at yttre befkaffenheten af de gerningar, vi kalle dygder , är obeftämd, och beroende af olika famhälls - författningar: Den andra, at mennifkan i fin finnes-daning icke äger någon princip til dygd.
Min afhandling delar fig fåledes natur« ligen i tvänne afdelningar; i den förra fkall jag föka bevifa, at viffa gerningar altid och på alla ftällen böra anfes fom gode för deras ovilkorliga nödvändighets fkull; i den fednare fkal mit ändamål blifva, at finna, Om mennifkan i fin natur äger näs gon annan bjudande princip til deffa gers ningar, än egennyttan.
Om jag kan lyckas at bevifa bägge' deffe fatfer, få blir derigenom icke allenaft fjelfva gerningarnes befkaffenhet bes fämd » utan äfven deras moralifka natur bevift , och derigenom dygdens verklighet.
Men
Källa: Project Runeberg ·
