Sida 715
Landa eteasiG I 67
barligen erfarit nyttän” af en oväldig lagfkipningg men hvar och en har kännt fig lycklig af den öfvertygelfen, at om han en gång nödgådes framträda för Doniftolen, fkulle "han icke i fin Domare igenkänna fin fiende och fin vederdeloman. Det är denna öfvertygelfe fom' gör at man älfkar Fäderneslandet, at' man upoöffrar fig för defs förfvar', och at man bär med” villighet och nöje fina medbörgerliga bördor. De åldriga formaliteterna, M. Hi; hafva berett Sveriges flyrka, och underhålla den
2)
ännu:
Jag vördar uprigtigt de Embetsmän, hvilka i denna ftund äga at döma om mina rättigheter, Åt dem öfverlämnade' jag utan fruktan en oinfkränkt magt; - Men jag fkulle finna mig förtryckt, om min fäkerhet endaft vore grundad på desfe” pertöners rättvila och icke tillika på Lagens,
En redlig och klök Embetsman ; fom finner "fig jäfvig i något mål, anmärker det fjelf och afvaktar ej Partens påminhelfer. Detta ålägger ock Lagen honom, och Guftaf Adolphs rättegångs' procefs af år 1615 innehåller i $:de Art. det aärkeliga fkäl til et fådant bud: på det hvarken Rätten, eller honom förn Domare "är, itke fråll fre någon förklening. Se
Lä Jag
Källa: Project Runeberg ·
