Sida 716
x68 Somme
Jag har altid yrkat, fåfom Ni det gör; at man bör döma efter fin och icke efter andras öfvertygellfe om Lagens förftånd, famt at de allmänna bruken vid Domftolarna icke' äga någon förbindande kraft. Dock när man vill gå ifrån den praxis, fom i alla tider utan något undantag varit följd, och följd af rättvila och fkickliga Embetsmän , måfte man vara fullkomligen fäker på rigtigheten af fin, emot hela Lagfkipningen fridande, mening. Detta gäller i närvarande fall; ty Ni lärer icke kunna förete något enda exempel, at-en Konungens Befallningshafvande anfett fig fjelf; eller blifvit af Hofrätterna och af Kongl. Maj:t anfledd, icke vara bunden af lagliga jäf. — Tvärtom afhålla fig altid Landshöfdingarne och deras betjening > famt Hofrätternas Ledamöter, hvilka i Executions-mål endaft äro Executorer, i från all befattning med fina egna, fina anhöriges och fina. vederdelomäns och uppenbare ovänners faker.
Af dem , fom. hos Ofs fkrifvit. om rättegången i foro Exfecutivo, är det antaget, at jäfven emot Domare äfven gälla der. Nehrman i fin Procesfus Civilis, Profesforen Fick i en disputation de Ex/kcutione, och Abrahomsfon i Anmärkningarne til Lands-Lagen, föga det uttryckligen. NM
| s an
fa
Källa: Project Runeberg ·
