Sida 717
— 169
Man har ofta genom för långt fträckta och falfka analogier miflsbrukat et godt fätt at förklara enkla ftycken af en fam- .manhängande och ur allmänna principer härledd lagftiftning. Jag vågar likväl, utan fruktan at begå detta fel, fäga, at, då hos Ofs, i kraft af färfkilde författningar, Domare, Vitnen, de fom föra Rätternas Protocoller , Landtmätare , Valförrättare , Embetsmän i Economifka mål äro förbundne at afhålla fig ifrån all Embetsbefattning, få ofta de finna fig vara genom hopp om egen vinning , fkyldfkap och hat freftade at utöfva den med väld; få kan icke en Konungens Befallningshafvande anfles vara. vid enahanda tilfällen behörig at pröfva och beftämma andras rätt, Jag tror det vara et vigtigare ärende, at pröfva, om fkäl äro at beröfva en medborgare fin frihet, än at å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar affluta et köp; och at, då, enligt Kongl. Brefvet den 18 Decemb. 1752» ojäfvighet fordras hos den Embetsman, fom må befatta. fig med det fednare , fordras den ännu mera af den, fom har det förra i fin magt. . Jag tror, at den Lagftiftare , fom ej velat, at en röftägande i en förfamling fkulle med. fin röft kunna bidraga at til Comminifer der infätta fin fkyldeman, (Kongl. Br. dem-9
Ls De:
Källa: Project Runeberg ·
