Sida 4
NRnd a 0 Er ra a Fä LE
4 Men fig — Du, fom på Lyckans fkysfjäll fant
en väg ifrån defs rot intill defs hjesfa —
är för en ovan fot defs höjd ej brant?
defs fligar ej mer törniga, än desfa?
Skall jag ej trängas, för en nick af nåd, med dem, hvars blotta ålfyn gör min pina? ej Afvund fe med harm mitt öfverdåd ? ej Liften fälla fram fin fot för mina?
Skall jag ej nödgas qväfva ned den röft; den rök af Sanning , i mitt bjerta ljudar? och "med färrädifkt [micker i mitt dröft på vänners hjesfor flå för jordens' Gudar?
Hvad ? Ur den fkugga, där mig Ödet lagt, fkall jag bekymmer-qvald till "höghet vandra, bli for och lyfande af brott och prakt, och djupt föraktlig för mig felf och andra?
Och fäg — när fcenen fig en gång förbytt, när Lyckans 'folfkens-dagar äro flydda, — fkall jag ej då begråta, att jag flytt ifrån min lugna , min fördolda hydda?
Ach! har jag rätt, få vägra icke mig att med en vän min Ringhets välluft fmaka — Gå! ropte Skepnaden — och fänkte fig i jorden, melancolifkt flum, tillbaka.
Oläs=
Källa: Project Runeberg ·
