Sida 3
SE sd
Ach denna hydda! — ägde jag ej mer, för det jag äger den, jag himlen vördar: nöjd när jag mina fält och hjordar fer, och rik utaf min ull och mina fköfdar.
Utaf defs tak möt Arålens udd jag täcks; emot dels väggar vindens ilar brytas; där fer jag, lugn, hur” dagen tänds och NMäcks; där , huru månader och år förbytas 3
Där ber jag, med en blick mot himlabryn, hvar dag, att Dygdens frö inom mig knoppas : Jag tror han bör mig, Han, fom bor i fkyn —= hvad vill jag frukta då? hvad högte hoppas?
Han i ftrödde glädjen öfver mina dar: han ttällde Lugnets gräns för min begäran; Med nya njutningar, mån Lyckan har hy fällhet uti Guldet ; Magten , Äran?
Döck ; änfkönt hopadt Guld ej fretar mig ätt göra fälla vore min förtjusning; och, kall för Ryktets vind fom häfver fig är jag dock känllig för defs lena fusning;
Ja » faft för folt att be med trälens ton3 öch för xtherilk höghet alltför ringa, jag fkulle åtrå platfen vid en thron Om Dygden mägtade att Lyckan tvingäs
ÅA 3 Men
Källa: Project Runeberg ·
