Sida 50
50 fo men rn]
fka något af dels värde: fom. fådan3 men då den antages af en lagftiftare-i allmäns na förefkrifter, är den otidig , emedan den våldför de mält begripliga och alldeles ovederfägeliga grunder ; all dag äger för fin Miftelle. Lika få litet det låter fäga fig, att på en gång. vinna ochitappa i en enda enkel fråga, lika litet bör det kunna antagas, att jag af domftolen kan för klaras hafva haft rätt och ändå, efter lagens ftadgande ; bör blifva lidande: en fådan lag är icke: gjord: till. ofkuldens för: fvar. - Defsutom kan denna ömhet, då den icke flyres af. förnuftet, leda mig till det motfatta af hvad jag tyckte wara defs än damål: den vinnande kanWju vara på en gång fattig, och likväl hafva en tämmelig god och redig urfkillning ; den tappan: de kan vara rik, och både han och Domaren kunna möjligen hafva fett mindre djupt in i faken, än den andre, för hvils ken målet troligen icke fyntes mörkt och tvifvelagtigt: han viste fåledes; at han håde och därlöre borde få rätt, famt, i förlitande derpå, gaf ut förfkottsvis fin lifta penning ; om han nu, eftet lagens bokhaf, fkulle förlora den, då han icke kunnat och i fjelfva verket: icke förlorat fin fak ; hvad har jag då uträttat med min vackra öms het och min oförftåndiga jämkning? jag
H é här ,
Källa: Project Runeberg ·
