Sida 1
Högheten och Ringheten. (Fri Initatior af Skenflones Elegy VILY
,.
Vi öfvet heder , tankfall irrande, jag fig hur aftonfkuggan långlamt fräcktes ; och fjerran hördes ftormen hyvinande3 och folens eld-blofs uti böljan fliktes.
Jag gick, men vid min fida ingen vär? jag ofvan lyftes utaf ingen fljerna: och Mödans läger , kojan , äfven der gel ej det blyga fken , jag låg få gerna.
På afflånd hördes dåft' en klåcka Nå > Isis och hunden, vakande i bitr, fkälldes vc Tyll var allt annat, utom Stormen; dåg fom fkogcns bundra»åra talat fälldes... ic
> se
Så , ledd af Mälarns krökta händer blotty min fot, på middnatts-fafans vingar buren,
beträdde klippan, Trollens fordna Slott ") — En blixt! ax Orcan blef tyft, och lugn naturem
En reslig Hamn ur bruftna klippan for: defs hår från hjesfan lätt kring fkuidran flydde: Tiaren krönte dem: Och lik ett flor en helgad ikjorta Skepnan fotlidt prydde,
N:o 33 8 34, A ”HAvi
5) Stäke , fom tillhört Ärke-Bifkoppen Guhaf Trolle:
Källa: Project Runeberg ·