Sida 233
1844
Konungen och Menniskan.
Konungen i sitt arbetsrum.
Konungen i sin sängkammare.
Konungens klädsel.
Det dröjde länge, innan Carl Johan kunde förlika sig med det den tiden allmänt rådande modet att bruka pantalonger öfver stöflarna, men slutligen följde han alla andras exempel och an-lade sådan dräkt. Han brukade nästan alltid lilla Hofuniformen utom vid högtidliga tillfällen, då han nyttjade Franska Marskalks-uniformen, en lång rock med bredt guldbroderi ända uppifrån och ned till slutet af rocken.
Det var kuriöst att se, huru det tillgick, när Konungen skulle taga sig en näsduk efter att vara fullt färdigklädd. Kammartje-naren inkom med en tallrik, på hvilken låg ett dussin ytterst fina batistnäsdukar; Konungen tog den öfversta, kände mellan tummen och pekfingret, om den var slät och fin nog; tyckte han då, att den icke var det, så kastade han densamma på golfvet, och samma manöver gjordes med den följande, ända till dess han tyckte, att han fått en, som höll profvet. Det var temligen gifvet, att de allesammans voro lika släta och fina, men det hade blifvit en vana hos honom, och han tänkte troligen på helt annat under kasseringsmanövern; dagen derpå återfick han samma kasserade näsdukar på tallriken, och då dugde de.
Konungen och Drottningen.
Det berättades, att H. M.
Drottningen sällan blef färdig i rätter tid, och att Konungen således vanligtvis fick vänta på henne. Länge räckte hans tålamod till dermed, men slutligen en gång, då han fått vänta och Drottningen icke infann sig, skall Konungen hafva tillkänna-gifvit, att Hennes Maj:t vore opasslig, så att hon icke kunde infinna sig till middagen, och han befallde, att det skulle ser-
veras; på samma gång skickade han bud till Drottningen med underrättelse, att han och sällskapet redan satt sig till bords, så att det vore bäst, att Hennes Maj:t intog middagen i sittrum. Hennes Maj ;t skall sedermera någon tid visat mera punktlighet, men snart hade den gamla vanan åter fått öfverhanden, hvilket skall hafva varit en af orsakerna till den s. k. Kammarspisningen.
På hvardagsmiddag bos Konungen.
Kammarspisningen bestod däruti, att Konungen utom vid de tillfällen, då främmande voro befallda, intog sina middagar uti sina enskilda rum vanligtvis i sällskap med två å tre personer; ibland dessa var Grefve M. Brahe alltid sjelfskrifven äfvensom Grefve Gustaf Lagerbjelke nästan alltid, så länge han lefde. Konungen hade en helt annan mat än den, som serverades oss andra; platsen framför Konungen var aldrig tom, utan så snart Konungen slutat den rätten, som han hade framför sig, togs tallriken bort, och genast ditsattes en annan med en ny rätt, vid hvarje ny rätt afskar Konungen en skifva af ett långt bröd, som låg bredvid honom, och hvad af den brödskifvan icke var förtärt, när
rätten var expedierad, lade han på tallriken, som borttogs, och en ny skifva afskars för den nya rätten, som framsattes; under det han åt, drack han ofta vin, men slog alltid vatten uti glaset.
Tolf särskildta rätter expedierade han, under det vi andra serverades på vanligt sätt och med vida mindre antal rätter. Kammarherren sade mig sedermera, att utom de tolf rätterna måste alltid kocken hafva i beredskap sex andra, ty det hände ofta, att han inte tyckte om den rätt, som framsattes för honom, och då måste alltid något annat i stället vara till hands. Georg Ulfsparre.
Kammarspisning hos Carl XIV Johan. Karikatyr: Fritz von Dardel.
Källa: Project Runeberg ·