Sida 232
1844
Carl XIV Johan intime.
Konungens lefnadsvanor.
— Carl Johan gick mycket sent till sängs om aftnarna och somnade vanligen icke förrän klockan i eller 2. Vanligen satt grefve M.
Brahe vid sängen och läste något högt, till dess Konungen somnade.
Han sof sedan till klockan emellan ii och 12 på förmiddagen, och sedan han vaknat, låg han kvar i sängen en å två timmar. Under tiden tog han emot personer, som han antingen själf befallt komma dit eller som hade begärt företräde, det vill säga endast dem han närmare kände; främmande personer gaf han företräde först sedan han blifvit klädd. Genast efter uppstigandet ur sängen satte han sig vid sitt toalettbord, der han sedan blef sittande många timmar, det vill icke säga, att han då sysselsatte sig endast med sin toalett, tvärtom, den upptog i sig sjelf icke mycken tid men gjordes icke på en gång utan en sak då och en stund derefter en annan och så vidare. Tiden användes i stället dels att diktera bidrag till sina memoarer eller annat, som kunde förefalla, dels att tala med personer, som begärt och fått företräde eller som blifvit kallade, dels att arbeta med statssekreterarne, hvil-kas enskilda föredragningar merendels då egde rum, dels att underteckna expeditionerna. Detta senare var för Konungen ett högst besvärligt och motbjudande göromål under de senare åren af hans lefnad. Expeditionernas antal steg till emellan 12- å 13 000 om året, det vill säga öfver hufvud taget omkring 35 om dagen men då naturligtvis flera dagar intet undertecknande skedde, blef det så mycket flera de öfriga dagarna.
Hans Majestät Carl XIV Johan.
Man kunde icke nalkas Carl J ohan utan att känna, att man hade en Konung framför sig. Majestätet var hos honom med-födt, om jag så får uttrycka mig; det var naturligt, icke konstladt eller antaget för ögonblicket. Oaktadt jag under 16 års tid på längre eller kortare tid hvarje år så ofta hade företräde hos honom och oaktadt han alltid visade mig så mycken vänlighet och välvilja, var det ändå alltid med en viss känsla af bäfvan, jag inträdde till honom.
Konung Carl XIV Johan i Fransk M ar skalk suniform.
»Carl XIV Johan pd äldre dagar — med örnblick fixerande hvarje man i ledet.» Karikatyr: Fritz von Dardel.
Sydlänningen i Norden.
Carl Johan var af ett häftigt temperament. Detta märktes i synnerhet, när han först hitkom som kronprins. Han var då mera häftig och uppbrusande än sedermera. Hans häftighet försvann visserligen aldrig helt och hållet, utan en god dosis deraf fanns alltid kvar så länge han lefde, men han lyckades allt mer och mer att lägga band på densamma. Den räckte aldrig länge, utan i ögonblicket var den öfver, och hade han då under densamma på något sätt förgått sig emot någon, så visste han alltid, när denne dernäst träffades, att gottgöra detsamma, icke medelst erkännande med ord, att han haft orätt, utan genom sitt bemötande emot den ifrågavarande personen.
*
Carl Johan kunde tåla en stark värme i sitt rum, der han jämt befann sig till dess toaletten var gjord. En gång sade han: »Det är kallt här, se på termometern!» Jag satt och svettades af värmen. Grefve Lewenhaupt, som gick för att se på termometern, återkom med det svaret, att den visade 22 grader. »Jaså», sade Konungen, »säg till att man eldar.»
Konungens aversion mot Tobaksbruk.
Så snart någon kom in till Konungen, hade han för vana att traktera densamme med Eau-de-Cologne, men icke i liten dosis, utan man blef deraf nästan öfver-höljd; också var det icke vanliga Eau-de-Cologneflaskor, som stod på hans bord, utan buteljer. Den kvantitet med Eau-de-Cologne, som Carl Johan årligen förbrukade, var otrolig. Han hade fått ofvan-nämnda vana att öfverskölj a folk medEau-de-Cologne från den tid, då Carl XIII lefde.
Carl XIII rökte tobak, men icke måttligt utan till öfverflöd; Carl Johan åter tålde icke tobaksrök. Hvarje gång han hade varit hos den förre hade hans kläder blifvit inpyrda af tobaksrök, och hvar och en som kom från Carl XIII luktade tobak; det var för att få bort denna lukt, som Carl Johan öste Eau-de-Cologne på alla, och det blef sedan en vana, som fortfor så länge han lefde, utan af-seende på om man hade rökt eller icke.
Källa: Project Runeberg ·
