Sida 297
1851
Almqvistska katastrofen.
Söta bror fan! Låt mig få behålla min prest.
Aftonbladets redaktör I*ars Johan Hjerta försöker rädda sin medarbetare C. J. I*. Almqvist. Karikatyr i «Folkets Röst«.
Polisens signalement.
Almqvist är mellan 40—45 år gammal, har mörkt här, blå lifliga ögon, spetsig och krokig näsa, samt blekt ansikte med små polisonger och är af ordinär längd.
Stockholm af Kongl. Poliskammaren d. 14 Juni 1851.
Gå-an-prestens meriter.
— Såväl af tidningame som af enskilda berättelser, vet nemligen hela Stockholm utan tvifvel redan att denne Aftonbladets öfversteprest för närvarande är misstänkt och till det närmaste äfven förvunnen om ingenting mindre än stöld, förfalsknings-brott och försök att genom förgiftning afdagataga en mångårig välgörare, samt slutligen äfven att hafva velat: hvälfva skulden för dessa fasaväckande brott på en stackars i8-årig fader- och moderlös flicka.
Folkets röst, Extranummer iy Juni.
Döde.
Tillkännagifves, att Svältängs-furstens troman, »Går-an-prosten» C. J. L. Almqvist med döden stilla afgick d. ii Juni, efter en längre moralisk, tärande sjukdom, i en ålder af 58 år och några månader. Sorgens beklagande ökar saknaden.
Folkets Röst.
Den Almqvistska flykten.
Det har nu klarlagts, att Almqvist istället för att resa till Upsala, som han sade sig hafva för afsigt, styrt kosan till Göteborg och der-ifrån öfver Halmstad (der han lyckades skaffa sig ett utrikes pass) till Helsingborg. I från Helsingborg har han rest till Helsingör, och vistas troligen nu i Tyskland.
Almqvist i London!!
— Aftonbladets förläggare erhöll i går med -posten ett bref frän regementspastor Almqvist, daterat Lon-
don d. 3 Juli och ur hvilket vi meddelar följande:
»När det hemska och förfärliga oväder rasat ut, som nu ej blott i Sverige, utan efter hvad jag finner i utländska blad, äfven i en stor del af det öfriga Europa stormar emot min person, vid hvars namn man icke skyr att fästa de mörkaste epitheter; när hela detta rus af-dunstat, och man upptäckt grundens nullitet, hvilket ej kan dröja länge, skall jag återkomma för att i min ordning blifva kärande part. Efter man tycker så mycket om att draga folk för rätta, torde det icke
Johan Jacob von Schewen.
vara obefogadt af mig, att, när tider blir, instämma åtskilliga som besinningslöst och utan bevis skyldt sin nästa för tjufnad, giftblandning och namnförfalskning, och som då lära att komma att stånda samma ansvar, som de sjelfva yrkat.
Detta är det juridiska af saken. Det moraliska onda, som de beredt mig och mina stackars hemmavarande, är oberäkneligt, och för mycket upprörande att vidare nämna.»
London d. 3 Juli 1851.
C. J. L. Almqvist.
Domen.
Krigshofrätten har i sin dom öfver Regementspastor Almqvist sagt sig »icke vara fullt öfvertygad att hafva begått ifrågavarande mot honom angifne grafva förbrytelser, men då, hvad mot Almqvist i fråga om hvart och ett af de omförmälda särskilda brotten förekommit, i ett sammanhang betraktadt, innefattar mer än half bevisning, att Almqvist meranämnda tillgrepp, bedrägeri och förgiftningsförsök föröfvat», pröfvade Krigshofrätten skäligt att jem-likt 17 kap. 32 § rättegångsbalken, »lemna saken i dessa delar åt framtiden».
Källa: Project Runeberg ·