Sida 404
1864
Striden om Helfvetesläran —
J. Chr. Boström.
Anmärkningar om Helfvete släran.
Våra Theologer och Prester allvarligen att förehålla.
När skola våra tanklösa Theologer och Prester erhålla det sunda förnuft och den christ-liga upplysning, att de från religionsundervisningen helt och hållet bannlysa den gamla men oförnuftiga läran om djefvulen och helfvetet, hvilken i alla tider har åstadkommit så mycket ondt, och för vår närvarande tid är en verklig scandal ?
Denna lära är dock ingenting annat än en rå, superstitiös phantasiproduct, som ifrån början tillhörde de gamla barbariska Perserne och efter dessa upptogs af de ungefär lika barbariska Judarne, från hvilka hon sedan har kommit till alla de christna barbarer, som ända till våra dagar hafva predikat henne. Någon grund har hon för öfrigt icke vare sig i förnuftet eller i vår erfarenhet; och då hon påtagligen förnärmar Guds väsende och värdighet, så är hon i sjelfva verket ock lika så irreligiös och
ochristlig, som hon är superstitiös ock oförnuftig.-----
— Till våra anmärkningar hafva vi blifvit föranledde af en fasansfull händelse, som nyligen passerat i Dalarne, der en moder, på uppmaning af en sjuk och bortkommen dotter, har bundit sitt nio års gamla barn och jemte en annan risat det ända till döds — för att rädda dess syndiga själ från djefvulen och helfvetet. Sådana vansinniga djeflerier skulle ej kunna förekomma, om ej vissa af våra prester vore långt ifrigare i att predika den falska och hedniska läran om djefvulens magt och helfvetet, än att i förkunna den sanna och christliga läran om Guds godhet och himmelriket. Och hvilka hafva väl skulden för allt detta elände, om icke de högsta och förnämsta religionslärarne, våra Professorer i de Theologiska Fakulteterna, hvilka just äro de, som egentligen bilda oss sådana der prester i församlingen?
Til helfvetet således med hela den gamla barbariska djefla-och helfvetesläran; och dit äfven, hade vi så när sagt, med alla de råa och tanklösa varelser, som ännu i våra dagar förkunna henne. Men på allvar kunna vi dock såsom förnuftiga menniskor ej heller åt dessa mer än åt andra tillönska något ondt, utan vi ön-ske dem tvertom af hjertat allt godt, men isynnerhet likväl en större upplysning och en renare christendomskunskap, ehuru vi föga hoppas att vår önskan i detta afseende snart skall uppfyllas. Jacob Chr. Boström.
Professor i praktisk filosofi.
A. F. Beckman.
Om den eviga osaligheten.
Granskning af »Anmärkningar om Helfvetesläran. Våra Theologer och Prester allvarligen att förehålla».
Den lilla skrift, som föran-ledt denna uppsats och skall blifva föremål för vår granskning, är i sanning en sorglig och beklagansvärd företeelse!
Visserligen kan detta synas vara mycket, och för mycket sagt, då man betraktar den yttre och inre obetydligheten
af detta lilla opus. Men omdömet rättfärdigas deraf, att man trott sig i stil och uttryckssätt finna stöd för den förmodan, att författaren skulle vara en man, som länge under stort tillopp docerat från en akademisk lärostol, och af en skara lärjungar med enthusiasm framhållits såsom skaparen af ett nytt storartadt filosofiskt system, till Nordens ära och den menskliga upplysningens fromma. Denna temligen allmänt utbredda förmodan, gifver åt boken en betydenhet, som den i sig sjelf för ingen del eger. Visserligen ogillar den mera klarseende delen bland den förmodade förfrns fordna lärjungar anmärk-ningarnes både innehåll och form, men det återstår dock, såsom vi kunna vänta, och verkligen förnummit, en icke obetydlig skara, som med ett visst jubel helsat denna, genom sin förmodade härkomst, accrediterade utgjutelse af den vulgäraste rationalistiska dogmatism, och skriften är för öfrigt icke egnad att stadna inom den läsarkrets, som utgöras af sanningsälskande.
upplysta domare.
Porträtter till dageus historia.
Två väldige kämpar i Upsala mitt och för
Helvetesläran.
A. F. Beckman. Theologie professor.
Chr. Jac. Boström, And. Fredr. Beckman,
f. d. Prof. i Filosofi, Th. I)r. och Prof., Domprost;
förf. af "Anmärkningar om Helve- förf. af "Granskning af Anmärk-tesläran". ningar om Helvetesläran".
Reflexioner
med anledning af striden om Helfvetesläran.
Men låtom oss framför allt ihågkomma en sak: att lika litet som tjufven är god, då han icke stjäl af fruktan för fängelse; hunden då han gör sina inlärda konster, för att slippa stryk; ögonskalken, då han i sin herres närvaro arbetar ifrigt, för att få en belöning, eller snyltgästen, då han är tjenstaktig och smickrar, för att erhålla det som han åsyftar — lika litet äro ock vi goda, då vi undfly synden af fruktan för helfvetets straff, eller då vi bemöda oss att göra Guds vilja derför att vi äro »bekymrade om vår salighet». /. Leffler.
Isåkare.
Källa: Project Runeberg ·
