Sida 94
1823
Uppståndelse i Riddarhuset vid
Riddarhuset i Stockholm där Ridderskapet och Adeln samlades.
Ur Memorial af Frih. Carl Henric Anckarsvärd:
(Uppläst hos Ridderskapet och Adeln den 24 februari.)
Svenska Folket är sedan urminnes tider tryckt af tunga bördor, fattigdomen är trög och likgiltig, och motser just derföre med ett passift begär all förändring, såsom en ljusnad på sin horizont, och man måste med billighet i detta tillstånd finna ursprung till den revolution hvartill 1809 års politiska olycksställning blef medel, mera än den var ensamt orsak. Hvad är den nationalanda man så högt beräknar, och för hvars utbildande man så litet arbetar, om den vid motgångens timma för styrelsen har skäl att vara kall.
Det är bedröfligt att Sverige efter så många och svåra lidanden, som det utstådda, ej skulle uti den återvundna friheten finna återkomsten af de lyckliga och bättre tider, som man ägde så mycket skäl att hoppas; men Sverige hemsöktes genast från början af denna nya tidräkning, af den svåraste af alla landsplågor, nemligen af en osam-manhängande och derigenom svag ministére, som under en I3:årig fortsatt overksamhet, ej lemnar andra spår än landets aftagande i krafter och deraf härflytande missnöjen och olust. Riksens Ständer samlas nu för femte gången efter sin constitutionella nyfödelse; troligen för att likasom förr öka anslagen, emedan man ännu icke fått höra annat, men det synes vara tid, att Riksens Ständer icke längre låta begagna sig till täckelse åt ministerens känslolöshet för landets bästa.
Det synes utaf Revisorernes berättelser att den enorma summan af 90 000 R:dr Hamburger Banco med hvad
som af andra 60,000 samma mynt för Minister-Staten vid de främmande Hofven blifvit användt varit otillräckligt. Man behöfver blott besinna, att det var en tid då Sveriges hela bevillning med Finlands inberäknad ej var större. Jag finner för min del orimmeligt att Sverige under sina betryckta omständigheter, skall underhålla en så kostsam Minister-Stat och föreslår derföre att alla Ministrar indragas utom vid Hofven i London och Petersburg; att de diplomatiska affaireme på alla andra ställen förvaltas genom Chargé d’Affaires eller Consuler.
Jag anhåller således om Remiss af detta mitt Memorial till Stats-Utskottet, samt om dess meddelande till de öfriga Stånden.
Anförande af Grefve Baltzar Bogislaus von Plåten:
Jag ber denna aktningsvärda församling om förlåtelse, om jag efter 10 års tystnad här framstår till sjelfförsvar. Också jag njöt den äran att deltaga i Svenska Ministéren under den 13-åriga overksamhet, som här blifvit omtalad. Under denna overksamma tid inföll först thronföljden och Carl August val. — Demäst kom Norrbottens expedition — så kom freden. Jag hemställer huru dant Mini-stérens förhållande då var, då Sverige ensamt med sina krafter kämpade mot Rysslands hela magt, och var öfvergifvet af hela Europa. — Efter freden kom Bevä-ringsfrågan, som äfven af Ministéren fördes vid Riksdagen. Knappt var Riksmötet till ända, förr än en ny olycka inträffade, nemligen Carl August död. Får jag fråga Eder, mina Herrar, om någon då såg Ministéren
Källa: Project Runeberg ·
