Sida 429
1865
Debatten på Riddarhuset.
Riddarhussalen der det betydelsefulla beslutet fattades den 7 December. Teckning: E- Jacobsson, figurerna: J. A. Malmström.
Riddarhuset och Adelns plenum började kl. 9 f. m. Aldrig: i mannaminne torde huset varit sä fyldt som vid detta tillfälle. Icke blott alla bänkar voro tätt besatta, utan äfven sidogÄngrar och fönstersmygrar alldeles uppfyllda.
Det första namn som uppropades var:
Friherre Louis De Geer:
Jag vet, att om R. o. Ad:s öfver-tygelse vänder sig till förmån för förslaget, så skall icke brist på känsla för fäderneslandets kraf hindra R. o. Ad. att vinna den svåraste af alla segrar — segern öfver sig sjelf.
Fredrik August Cederschjöld:
På samma gång jag anser för en ära att tillhöra Sveriges R. o. Ad., jag dock skattar högre än allt annat den enkla egenskapen af Svensk medborgare.
Man har vidare framhållit ett fantom, som man kallat bondregemente. I sanning, jag har icke kunnat göra klart för mig, hvad som dermed förstås. Icke kan det väl vara meningen, att dermed vilja uttrycka den tanken, att den svenska allmogen skulle vara ett för fosterlandets lycka och välstånd fiendtligt element i samhället?
Men jag frågar eder blott, I ädle Hrr af R. o. Ad., om det icke vore Adeln värdigt, att i denna högtidliga stund låta alla stridiga tankar, tycken, känslor och intressen sammansmälta i en enda låga: kärleken till fosterlandet, så att R. o.
Curry Treffenberg talar i Riddarhuset. Teckning: F. von Dardel.
Ad. ädelt och storsinnadt, såsom en man, på fäderneslandets altare nedlade sina uråldriga rättigheter, för att i utbyte mottaga samtidens tacksamhet och efterveridens beundran.
Grefve Carl Johan von Hermansson:
Då jag är öfvertygad, att en hvar af husets ledamöter redan fattat sitt beslut i denna fråga, har jag begärt ordet, icke för att ingå i diskussionen, utan för att tillkännagifva, att jag vid den kommande voteringen nedlägger ett nej; och önskar jag, att detta nej måtte höras af samtid och efterverld.
H. Exc. Friherre Albrecht Elof Ihre:
Ännu är det ej »för sent» att aflägsna de vådor förslaget bär i sitt sköte. Ännu är det ej »för sent» att, utan en fullkomlig omstörtning af våra representativa förhållanden, på den seklers-gamla grunden och i den åldriga, men fasta byggnaden införa de förbättringar, hvilka onekligen äro nödvändiga för befrämjandet af allmän rätt, men också bevarandet af allmän säkerhet; och det är just vilkoren, grundvilkoren för denna allmänna säkerhet, för styrelse och land, som jag förgäfves söker i det nya förslaget och hvilket jag fördenskull, af pligt och samvete manad, afstyrker och afslår.
Friherre Johan August Gripenstedt:
En vördnadsvärd talare, hvars namn är en prydnad för detta stånd, har kallat det nya förslaget aeroStatiskt; han har funnit den nya byggnaden för lätt, för
mycket sväfvande i luften, och han sade med vår store skald, att dess byggmästare försökt imitera den Allsmäktige, som »hängde på intet sitt murarelod». — Nej, Mina Hrr! byggmästaren har verkligen hängt sitt murarelod på något; och detta något, hvarpå han hängde detsamma — det är den fastaste grund, som lärer finnas för samhällsbyggnad, neml.: medborgares aktning och förtroende.
Och emot det citat af den store skalden, som han begagnat, ber jag att få sätta ett annat äfven af honom, som jag tror här vara mer lämpligt. Han sjöng en gång:
Evigt kan ej det bli det gamla Ej kan vanans nötta lexa Evigt repas upp igen;
Hvad förmultnadt är skall ramla. Och det nya, friska, växa Upp utur förstörelsen.
Några röster från Presteståndet.
Erkebiskop Henrik Reuterdahl:
För vår tillvaro behöfva vi icke vara mycket bekymrade. Kan tiden vara utan presterna, nog kan presterna vara utan tiden.
Kontraktsprosten Schmidt:
Då vår Herre hitintills kunnat bevara land och rike med så usla redskap som oss och vår nuvarande Riksdagsordning; så lärer han nog kunna det hädanefter, utan en så hel omgestaltning af densamma, som nu är ifråga, äfven om den vore än så ofelbar och tidsenlig.
Källa: Project Runeberg ·
