Sida 136
1829
Svensk Humaniora.
Samuel ödmann på sin sjukbädd.
Lithographie efter oljemålning af J. G. Sandberg.
Seraphimerlazarettet i Stockholm.
Den nya Läkare-eden.
(Aflägges vid Licentiat-examen.)
Och som mig rättighet nu meddelas att utöfva läkarekonsten, så vill och skall jag i sjukdomars behandling endast använda sådane medel, hvilka erfarenheten vetenskapen och mogen pröfning godkänt, sjelf, der fara är och sådant ske kan, söka upplysning genom andre läkares tillkallande och råd, ej undandraga min tjenst, der den erfordras, ej heller genom hemliga sjukdomars upptäckande den sjuke skada och bedröfva, utan öfva mitt kall i Gudsfruktan och kärlek till nästan, efter samvete och bästa förstånd. Så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.
En allhjelpande huskur.
— Medel emot utvärtes åkommor, såsom stötningar och klämningar på kroppens delar; äfven mot förkylning i bröstet och magen, magkramp, diarrhé, halssjuka, fluss-tandvärk m. m.
— Man tager en så stor duk af Flanell, Västgöthevadmal eller annat ylle, att den fullkomligt betäcker mage, bröst eller annan del af kroppen, och bestryker den med saltadt smör, sådant som man begagnar till matredning, så att duken blir väl betäckt dermed, hvarefter den lägges på det sjuka stället, alltid kall. Efter 4 å 5 timmar plägar det onda gå öfver. Skulle sjukdomen vara svår, lägges nytt smör på duken en å två gånger i dygnet, tills det onda är borta. Emot håll har man funnit detta medel göra önskad nytta. Om man händelsevis om vintern, kommer att falla i vatten, så slås nämnde smörduk om fötterne, bröstet och magen. Emot diarrhé lägges smörduken på magen. Då diarrhé kommer af förkylning, är det bäst att låta smörduken äfven betäcka bröstet. På samma sätt förhålles emot kolik och kramp. Emot halssjuka begagnas en så stor smörduk, som kan betäcka halsen ;
Samuel Ödmann död.
— Theologiæ Professoren och Director Seminarii vid Kongl. Academien i Up-sala. Kyrkoherden i Gamla Upsala Praebende Församling, Ledamoten af Kongl. Nordstjerne Orden, Äldste Ledamoten af Kongl. Vetenskaps Academien i Stockholm och Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala samt flera In- och Utländska lärda Samfund, Högvördige och Vidtberömde Theol. Doctom, Herr Samuel Ödmann, afled stilla i Upsala d. 2 Oct. 1829, nära 79 år gammal.
En märklig forskargärning från ett 40-årigt sängliggande.
— På en tafla af J. G. Sandberg ser man en åldrig man, utsträckt på sin hvilobädd. Hans hjessa är kal; nacken med det silfverglänsande håret är stödd mot en låg hufvudgärd; hans högra arm är fri och vittnar, att han ligger klädd, ehuru täcket är uppdraget ända mot hakan. Utseendet är friskt och fylligt, eld och lif blicka ur de talande ögonen; hans anlete bär en omisskännelig prägel af skärpa och tankekraft. På ett bord vid sidan står hans enkla skriftyg; handen, hållande de nyss aftagna glasögonen, hvilar mot en aflång brädskifva, som
sedan bindes en halsduk deröfver. — Nyttja detta enkla helsomedel, och Du skall få anledning att tacka den Gudomliga Försynen för Dess välgärningar.
ligger på hans bröst och gör tjenst som skrifpulpet. Detta är bilden af den nära åttioårige Samuel ödmann. Och, som han der ligger, så har han legat i nära fyratio år, afstängd från verlden, sluten inom fyra väggar. Han är ej lam, ej led-bruten; han är fullt kry och färdig. Endast om han afviker från denna lef-nadsordning, hotas han af ögonblicklig sjukdom, men, iakttager han den troget, åtnjuter han den förträffligaste helsa och har den bästa matlust, den sundaste sömn, oaktadt han under en så lång följd af år ej känt en enda flägt af den friska luften, ej smakat en enda dryck af källans vatten, ej tagit ett enda ögonblick någon kroppsrörelse, ens på sitt kammargolf, långt mindre i den fria naturen.
Det var i denna qvafva luftkrets som hans snille sköt sina blixtar; det var från denna dunkla grotta som den flitige anakoreten utsände sina skrifter åt alla håll af den lärda verlden; det var här som professorn höll sina föredrag och Seminarii-Direktorn meddelade sin undervisning; det var mot denna hårda brädlapp som exegeten nedskref sina bibeltolkningar och tondiktaren upptecknade sina noter; det var lutad mot denna hufvudgärd som hymnologen uttänkte sina psalmer; det var fastlåst vid denna bädd som resebeskrifvaren fortsatte sina ströftåg kring alla verldens trakter och naturforskaren mönstrade sina iakttagelser öfver foglarnas fria lif.
Carl Wilhelm Bottiger.
Källa: Project Runeberg ·
