Sida 455
1868
Angust Blanche död.
August Blanches likfärd. Sorgeprocessionen passerar Ladugdrdslandstorg.
Teckning: K A. Ek vall.
August Blanche.
Född 17 September 1811.
Ett dödsbud i glädjeyran.
— Midt under festjublet igår d. 30 Nov., gick igenom de oräkneliga folkmassorna en hviskning, ett sorgebud: August Blanche är död. Det spred sig med blixtens hastighet och med blixtens förlamande kraft. Man hade ju sett honom nyss, glad och ungdomlig som vanligt, man hade bevittnat hans tillfredsställelse öfver att få upplefva en sådan festdag som gårdagen, för hvilken han genom ord och handling verkat kanske mer än andra, man visste ju att han helt nyss, för en 54 timme sedan, varit värd — och den angenämaste värd — för studentsångarne, hvilka vid sin ankomst hit inbjödos till frukost å hotel Phoenix — ja, och ändock: sorgebudet gick och kom, hviskningar förbyttes i tydliga ord, det fanns ej tvifvel mer: August Blanche är död!
Det var ett brutet accord i festhymnen, som förstämde hela publiken.
Blanche var i går morgon, i egenskap af ledamot i Carl XII:s-komitén, studentsångarne till möte vid Norra bangården och inbjöd dem till frukost på hotel Phoenix. Han helsade dem välkomna i ett af dessa oförlikneliga tal, som han kunde åstadkomma när ämnet var honom kärt. Han skämtade, prisade sin helsa och sitt goda lynne, och kände sig »i ungdomskretsen ung på nytt». Efter frukosten, 54 n, gick han i spetsen för studenttåget Drottninggatan nedåt, der-vid han hastigt kände sig illamående och steg in på apoteket Ugglan. Knappt inkommen nedföll han på en soffa, och om 15 minuter voro hans ögon för alltid slutna.
Stockholmaren August Blanches griftefärd.
— Sveriges hufvudstad firade d. 6 Dec. en sorgefest utan like i dess egen historia och troligen äfven utan motstycke i något lands.
Det var en ädel medborgares, det var August Blanches likbegängelse, i hvilken Stockholms befolkning deltog. Det ligger någonting stort och upplyftande i en sådan frivillig hyllning af ett fritt folk, vid detta tillfälle så mycket mer betydelsefull, som den var fullkomligt ärligt menad och endast hade till grund den renaste aktning och kärlek.
Alla gator, alla fönster voro fyllda af högtidsklädda, tysta och allvarsamma åskådare. Att uppgifva antalet på dem, som följde liket till grafven, är svårt; de, som ej voro i tillfälle att se denna storartade procession, kunna dock få en föreställning om densamma om vi nämna, att då första ledet passerat krökningen af gatan vid Observatorie-
Källa: Project Runeberg ·
