Sida 137
1829
Skalden Leopold afliden.
Hvem har rätt?
Poetisk Betraktelse.
När två tuppar om ett korn, Hålla fejd kring fält och backar; När, kring hvassa näbbars horn, Fjädren ryka, bloden lackar: Hvem har rätt? — Jo den, som hackar
ögat ut, på trätobrorn.
I de lärdas republiker,
När, med akademiskt rop,
Tvenne tappra Skolastiker Stöta pannorna ihop;
Hvalfven skalla, ingen viker Från sin bänk och från sin thes: Hvem har rätt? — Jo, den som skriker
Ergo längst, och ej blir hes.
När, emellan jordens throner,
Föds ett ministerligt gräl,
Och, till gamman som till väl För vidkommande nationer,
Deras Majestäters skäl Ställas opp i bataljoner,
Dels till fot, och dels till häst: Hvem har rätt? — Det plär väl mest
Den bevisarn, hvars kanoner Skjuta längst och träffa bäst.
När, med lansar af kritiken,
Två skribenter i gevär,
Löpa storm, som öfligt är,
Om ett ord, inför publiken;
När ej minsta reda fås,
Carl Gustaf af Leopold.
Gravyr af J. F. Martin efter en medaljong af J. T. Sergel.
+
©tatSfefreteraren, Sebamoten i ffiongl. ©anjli Stqrelfen, Gommenbcurcn af Kongl. 91orb* ftjerne Drben, Sn af be ‘Wberiort i ©roenffa Slcabemien, Sebamoten af fiongt. 2Bettenffap§ famt Songl. 2Bittertjet§* føiftoric-- od) Slntb qoitetS Stcabemierna, jemte flera in* odj ut* länbffa lärba od) roittra Satnfunb, ©ari ©uftaf af Seopolb, böb b. 9 91oo., i en ålber af 73 år, 7 tnånaber od) 7 bagar.
*
— Leopold föddes i Stockholm 1756. Föräldrarna voro Tullkontrollören C. A. Leopoldt och hans maka Märta Christina Hobél. Student blef L. i Upsala 1773 och Phil. Mag. i Greifswald 1782 och Docent i Stralsund. 1784 tillträdde han en Bibliotekariesyssla i Upsala. 1786 blef L. Gustaf III:s handsekreterare och invaldes s. å. i Sv. Academien. Efter Gustaf III:s död utnämndes han till Canzli-Råd. 1809 blef han adlad och skref sig af Leopold. Titeln Statssekreterare erhöll han 1818. Sedan länge besvärad af svag syn, blef han blind 1820, vid samma tid blef hans hustru sinnessjuk. Bl. hans verk märkas: Tragedierna
»Oden», »Virginia». Poemen: »Ode öfver begäret till ett odödligt namn», »Häf-demas röst», »Försynen», »Predikaren», »Det slutande Århundradet». Han ut-gaf äfven en »Afhandling om Svenska stafsättet». Samlade skrifter utkom 1800-02. Ny uppl. 1814—16.
Hvarför de i härnad tåga,
Men på begges trummor slås Larm och fejd, af all förmåga: Hvem har rätt? — Nå kors, hvad fråga!
Den som skäller, det förstås.
När, på politikens bana,
Tvenne hufvun träda opp,
Och, kring hvar sin höjda fana, Samla, hvar sin lejda tropp:
När den enes rop är: Kufven! Och den andres: Vakna slaf! Hvem har rätt bland dessa hufvun? Den, som slår de andras af.
Följ från södern, längst åt norden, Djurens, menniskornas ätt: öfver allt har Våldet rätt,
Är dess dom bekräftad vorden. Men kanske, godt folk, I torden Fråga, om ej väntas får,
Att Förnuftet en gång rår?
Jo bevars! — men ej på jorden.
C. G. af Leopold.
TAL
af
A. F. Skjöldebrand, vid
Herr C. G. af Leopolds graf, då hans vapen krossades.
— Statssekreteraren och Kommendören af Leopolds adeliga ätt är med honom utslocknad. Hans minnes och hans arbetes adelskap skall icke utslockna. Hans namn skall lefva genom tiderna, fastän hans nästan jemnåriga vän, efter gammal sed, men med blödande hjerta, nu krossar hans vapen.
Källa: Project Runeberg ·
