Sida 454
1868
Carl XH’s-stodens aftäckning.
Carl XII :s statys aftäckningsfest i Stockholm d. 30 November. Teckning: O. A. Mankell och A. G. Hafström.
»Skamfläcken», vid Carl XII:n festen.
Tag bort läktaren, som skymmer utsikten för folket! Gör staty-aftäckningen till hvad den skall vara: en värdig folkfest.
Folket som samladt pengar till statyn — 11 tes tanges från aftäck-ningen.
— De anordningar, som här vidtagas för att gifva en festlig prägel åt aftäckan-det af Carl XII:s staty d. 30 Nov., hafva väckt icke ringa förvåning. Öfverallt i landet, der man uttalat sig för ett högtidligare firande i år af Carl XXI :s dödsdag, har man framhållit Carl XII som vår nationalhjelte och att firandet af hans minne alltså skulle blifva en nationalfest, en folkfest. För en folkfest fordras naturligtvis att folket är med. Här i hufvudstaden, hvarest dagen får sin speciella betydelse genom Carl XII:s statyns aftäckning, hvilken ensam för sig är en stockholmsk folkfest, ämnar man dock anställa en nationalfest, derifrån folket blir utestängdt. Öfverintendents-embetet, om hvilken man på sednare tiden ej alltid haft skäl att tala med uttryck af gillande, isynnerhet hvad beträffande dess görande och låtande med Kungsträdgården (Carl XIII:s torg), har nemligen lemnat tillstånd till uppförande af en läktare, med utsträckning tvärt öfver torget, mellan statyn och körbanan, hvarigenom all utsigt från
detta håll afskäres. Den lilla öppna platsen omkring statyn mellan de båda sidoläktarne och denna läktare, äfven-som planen mellan statyn och Norrström, lemna utrymme endast för ett ringa fåtal af de många, som antagligen komma att vara i rörelse denna dag, de öfriga få nöja sig med att betrakta läktarnes brädväggar!
Dagens Nyheter.
Tumult vid läktaren i Kungsträdgården.
— Omkring kl. y2 7 d. 28 Nov. samlade sig ett par tjogtal pojkar på Carl XIII:s torg framför och omkring den mycket omtalade läktaren och började hurra, — om det till en början var för läktaren eller den inhöljda Carl XII-stoden, vilja vi lemna osagdt.
Beklagligen inskränkte den samlade folkhopen icke sin opinionsyttring mot den fatala läktaren härtill, utan gjordes snart försök att bryta ned densamma. Trappan på läktarens östra sida bort-lyftades och några bräder af väggen brötos lösa, innan polis hann anlända och afstyra ofoget. Äfven på läktarens västra ända hade dylika försök blifvit gjorda, utan att ens trappan derstädes hunnit från brytas. Emellertid växte folksamlingen stundligen och blef fram-emot 10-tiden så talrik, att polisstyrkan ej ansågs tillräcklig att afstyra oväsendet, hvarför en militärpatrull nedkom-menderades.
Det högtidliga ögonblicket.
Redan tidigt på förmiddagen den 30 Nov. började de öppna platserna omkring stoden att upptagas af skådelystna, som ville i tid försäkra sig om plats. Genom alla gator böljade en oupphörlig ström af menniskor fram emot Gustaf Adolfs-och Carl XIII:s torg, Alla mera eller mindre aflägsna platser, som lemnade utsigt till södra delen af sistnämnde torg, blefvo äfven snart upptagna. Att de omkringliggande husens fönster voro upptagna behöfver ej sägas, men äfven hustaken hade blifvit eftersökta platser.
--------I Jakobs kyrktorn hade stigit
upp så många som kunde få rum att sticka ut hufvudet genom torngluggarne eller på en plats på altanen, under tornspiran.
Klockan straxt efter 11 anlände de särskilda regementena och kårerna af här förlagda trupper och intogo sina platser utefter kajen vid Norrström.
Hertigen af Östergötland, som förde befälet öfver trupperna, anlände med sin stab omkring 3/4 12 och mottog dem.
— H. M. Konungen anlände straxt efter kl. 12. Musikkårerna uppspelte dervid en festmarsch, efter hvars slut den väldiga sångkören, under anförande af hr O. Strandberg, sjöng folksången »Ur svenska hjertans djup». Carl XII:s-ko-miténs ordförande generallöjtnanten Sprengtporten framträdde efter sångens slut till konungen och höll ett högstämt tal.
Konungen svarade med några ord om Carl XII och gaf derpå befallning att stoden skulle aftäckas. Täckelset föll, och den blanka bronsstoden, högrest, kolossal, framstod för de oräkneliga åskådarnes blickar. Alla fanor sänktes, trupperna skyldrade gevär, fanfarer stämdes upp, kanonerna på Skeppsholmen läto höra »Carl XII:s musik*.
— Sedan sista tonen af O. F. Tullbergs herrliga melodi: »Hjeltar som
bed j en», till hvilken festsången var skrifven, förklingat, nedsteg konungen från läktaren, åtföljd af tillstädesvarande militärer, och defileringen började, i hvilken äfven Stockholms frivilliga skarp-skyttekår deltog.
Emellertid var publiken hela dagen i oafbruten rörelse. Man visste att den »mest lysande» delen af högtidligheten ännu återstod.
Och vid sextiden på aftonen egde Upsala-studenternas fackeltåg rum.
Källa: Project Runeberg ·
