Sida 120
1827
1824
• •
Atterboms »Lycksalighetens O».
LYCKSALIGHETENS Ö.
SAGOSPEL
i
FEM ÄF VENT YK
AT
ATTERBOM.
Förr* Afdelningen.
P. D. A. Atterbom.
Porträttmedaljong af B. 35. Fogelberg.
LYCKSALIGHETENS Ö.
SAGOSPEL
i
FEM ÅFVENTYR
AT
ATTERBOM.
Sednare Afdelningen.
U P S ALA
PALMBLAD OCU C.
i 8 a 4.
Denna skddedikt är icke något egentligt drama; den skulle dd äfven vara beräknad pd möjligheten af theatralisk framställning. Den är blott en dramatiskt dialogiserad berättelse. Jag har derföre kallat den Sagospel, och dess underafdelningarÅfventyr: emedan det, som bestämmer utvecklingen af deras innehåll, yttrar sig mera i händelser än i handlingar.-------------
Med lika ringa anspråk, som alla mina föregående poetiska försök, öfver-lemnas äfven detta åt Skaldekonstens vänner. —
NÄKTERGALEN i en Cypress.
Strömma, välljud, strömma, Ut i fulla slag,
Medan blomstren drömma Om sitt lifs behag!
Låt dem dig förskjuta!
Olik är vår lott;
Deras blef — att njuta,
Din — att njutas blott.
Huld är dock att skåda, Lifvets korta lek!
Hvi skall jag bebåda Att dess fröjd är svek? —
Dock — du klagar jäfvigt, Suck af ohörd bön!
Räckte Maj för evigt,
Vore då han skön?
Hur Lycksalighetens Ö bedömdes.
Esaias Tegnér i bref till C. G. von Brinkman.
A:s Poesi är en luftpump applicerad på det menskliga lifvet; jag har svårt att andas derinunder. Och sedan det eviga allegoriserandet och den affecterade djupa betydelsen som spelar Sphinx på hvarje sida. Men de lyriska partierna äro vackra, till en del mästerliga.
*
E. G. Geijer, som hörde dikten uppläsas hos Malla Silfverstolpe afbröt ofta den reciterande med;
»Charmant, se det kallar jag poesi!»
*
Man förvånas öfver den glimrande prakten, men fantasien mattas under bemödandet att uppfatta den oändliga enformigheten, och hjärtat blir kallt.
Lorenzo Hammarsköld.
P. D. A. Atterbom.
Oljemålning af J. G. Sandberg.
iirnu
P AL MS L AD & C. i 8 37.
— Då den förra afdelningen utgafs, visste Författaren ännu icke, att den ursprungliga sagan, i sitt gamla skick, är för nuvarande tids allmänhet den minst bekanta bland våra folksagor. Hade han vetat det, så hade han antingen icke utgifvit nämnda afdelning särshildt, eller ock mindre förundrat sig, när han snart märkte att det Helas idée var gömd i ovisshet för sd många af hans läsare, till och med bland dem, som i öfrigt hedrade hans försök med bifall.
STJERNORNA i chor.
Skiljer stoftet hjertan? Stoftet, skuggors hem? Kärleken och Smärtan Räcka bortom dem.
Kärleken och Smärtan, Barn af samma hus, Föra trogna hjertan Hem till samma ljus.
När ditt sinne glödde, Var dig jorden trång; När ditt hjerta blödde, Flög du hit i sång.
Njut en fröjd otalig, Fäll din slöjas skir! Du var der lycksalig; Här du salig blir. —
Källa: Project Runeberg ·
