Sida 476
1872
Henriette Widerberg.
Henriette Sofie Widerberg —
hvem minnes väl ännu denna sångerska, som en gång genom sin skönhet, sitt behag och sin stämma, »liknande näktergalens klara, klingande silfvertoner» hänförde hufvudstadens teaterbesökare? Född den 3 september 1796 och dotter af en bland de artistiska storheterna, Andreas Widerberg och hans hustru, född Widebäck (j em väl skådespelerska), egnade sig Henriette Widerberg redan vid 11 års ålder åt den teatraliska banan. Hon blef elev vid Kungl. teatern 1807.
Efter fröken Wässelii afgång var hon teaterns mest använda sångerska och utförde med största bifall sådana roller som Armide i Glucks opera med samma namn, Cora, Pamina, Fidelio, Susanna i Figaros bröllop, Anna i Don Juan, Friskytten och Hvita frun, Julia i Vesta-len, Armida i Det befriade Jerusalem, Zerlina i Fra Diavolo, jemte många andra. Hon tog afsked från Kungl. teatern 1837 och blef då utnämnd till hof sångerska.
Sedan den tiden har hon lefvat obemärkt, mestadels i Stockholm, der hon den 3 April, förgäten, slutade sina dagar.
Dödsfall.
Författarinnan Wilhelmina Stålberg har aflidit i Mariefred d. 23 Juli. Hon var född 1803. Hennes debut egde rum 1826 med diktsamlingen: »Min lyras
första toner». Hon har, förutom sina lyriska alster, varit en flitig författarinna på den historiska romanens område.
Konstnärsöden.
L. F. Rääf.
+
Kammarjunkaren Leonhard Fredrik Rääf, afled pä sin egendom Forsnäs d. 9 Juni i en Alder af 85 Ar.
Om »Ydre drotten».
— När för sjuttio år sedan sällskapet Vitterhetens Vänner, denna Auroraför-bundets och Fosforisternas begynnelse, höll sina täflingar och prisutdelningar i Upsala, var Leonhard Fredrik Rääf med, både bland dömande och täflande. När vårt »nya statsskick» grundades 1809 hörde man redan hans ord på Riddarhuset bland de lagstiftande Riddersmän-nen. När Geijer och Afzelius utgåfvo sina »Svenska Folkvisor» omtala de i inledningen »hr sekreteraren Rääfs» vackra samlingar af fornsånger, melodier och lekar, hvilka dock först mellan tjugu och trettio år senare, under annan ut-gifvares namn sågo dagen. När Svenskt Diplomatarium skulle börja utgifvas, var »kammarjunkaren Rääf» bland dem, som biträdde vid planens uppgörande och arbetets första utförande. När man vänder blicken åt vår topografiskt-arkeologiska litteratur, möter äfven der bland de främste och ihärdigaste samlarne och uppteckname L. F. Rääf, som i sina tre band »Anteckningar om Ydre härad i Östergötland» lemnat rika bidrag till folksedens och folktrons, till språkets och rättens historia i vårt land.
I hushållsgillen och en mängd kommunala värf har han under årtionden deltagit och under årens lopp betydligt
Johan Nybom.
Skalden Johan Nybom, berättar om sig sjelf, i ett nyligen skrifvet bref.
--------»Egentligen kan jag säga, att
jag blott riktigt lefde under min Upsala-tid. Jag älskade studenterna och studenterna älskade mig.
Jag var student till kropp och själ. Universitetet var min värld, studentkåren min familj. Men — allt detta är endast en ruin, allt är borta, allt försvunnet. Alldeles ensam befinner jag mig nu i min på en gång rika och fattiga verld. Men ensamheten har äfven sina sublima ögonblick. Guds himmel hvälfver sig lika stjernklar och oändlig ännu i dag såsom förr, öfver det grafmonument, vid hvilket jag tycker mig stå. Min lyra var strängad af ödmjukhet, i andakt, af kärlek och bön till den allgode guden, rik på glöd för hela menskligheten, outtömlig på hänförelse för fosterlandet. Min röst har ljudit vid jubelfester, då århundraden tilltalade mig från sina kummel, vid framtidsfester, då nya läroverk invigdes åt kommande generationer, min väg har gått fram med vemodig lyra öfver många grafvar, men också jublande vid månget bröllops-altare; och nu väntar jag mig min egen framtid — bortom graf ven.»
utvidgat sina egna egoområden, om ock hans landtbruk icke i våra dagar skulle anses mönstergillt. Så blef han »drott i Ydre», hvars underligheter omgifningen icke vågade fördöma, mot hvars patriar-kaliska despotism ingen tänkte på att göra motstånd. Ny Illustrerad Tidning.
Källa: Project Runeberg ·