Sida 318
1854
Den svenska pressens ”enfant terrible”.
Henrik Bernhard Palmær död.
D. 7 Juli på förmiddagen afled i Linköping vid 53 års ålder, ut-gifvaren af tidningen »Östgötha Ga-zetten», philosophie magistem Palmær, efter ett mångårigt kroniskt lidande, hvartill kom under de sed-nare veckoma, af ven en conjection åt lungoma. Palmærs ovanliga kun-skapsmått, hans snilles liflighet, blixten i hans humor, ej mindre än det egendomliga i hans personlighet, gjorde honom alltid till en o vanlig man.
P. började 1838 utgifva Östgötha Correspondenten.
Post och Inrikes Tidningar.
Ett Riksdagskåseri 1854.
Hvar helst en främling än må resa i landet, så får han allestädes se, hur det svenska förståndet sof ver; men vill han äfven höra hur det snarkar, så bör han resa till en riksdag. Låtom oss egna några ögonblicks uppmärksamhet åt den nu pågående.
Här mina värda läsare och gynnare! hafva vi ständernas hus. Der arbeta de tre ofrälse stånden enligt kommando-ordet: på stället marsch! — id est: de trampa och trampa och komma aldrig ur fläcken. Portalen saknar ännu inscription. Väl föreslogs vid 1848 års riksdag af en dåvarande riksdagsman, att inscriptionen skulle blifva: Här fattas visa beslut; men dels studsade man vid dubbelheten af meningen, dels hade mannen ej anseende nog att drifva sitt förslag igenom; och sedermera har frågan råkat i glömska.
Här åter hafva vi riddarhuset. Detta har verkligen en latinsk inscription omkring taklisten, så lydande: Claris majorum exemplis, etc. hvilken blifvit uttydd: följ majorernas exempel och tag dig en klar etc.
Som både ständernas hus och riddarhuset endast utgöra riksdagens skal, böra vi snarligen begifva oss till sjelfva kärnan, d. v. s. utskotten. Dervid vilja vi, af aktning för vår svenskhet, följa rangordningen åt. »Hvar stat har sin lifsprincip» — säger filosofen Höijer — »i Ryssland är det knutpiskan; i Sverige är det Kongl. Maj:ts nådiga rangordning.»
Såsom det första i alla afseenden presenterar sig »hemliga utskottet», ty der presiderar Kung Oscar sjelf; och der, just der, mine herrar, tillagas i »hemlighet» det puder, hvarmed den urgamla, heliga svenska riksperuken
— jag tror att jag nämnt honom en gång förr — skall uppenbarligen inpudrad varda. Det andra i ordningen är Constitutionsutskottet. Tittom genom dörrspringan ditin och läggom våra öron till nyckelhålet. Hvad förnimma vi? Samtelige herrarna hafva krupit upp i constitutions-trädet, en och hvar med sin trädgårdsmästaresax i handen och disputera som ifrigast om formen, hvari kronan bör klippas: cylinder eller pa-rallellepiped, eller con eller pyramid. Ingen vänlig röst låter höra sig, som tillropar dem: stigen ned, i dårar! och tvisten ej om kronans form, medan maskarna ostörda gnaga roten. Undanröjen först dessa och sedan —
Detta är så melankoliskt, att vi genast gå bort och begifva oss till statsutskottet, det mäktigaste af alla utskott, ty det har nyckeln till penningekistan. Hvad är väl Jupiters öm, med blixten i sina klor, emot detta utskott? Snart begifva vi oss derifrån, suckande djupt: måtte de värda ledamöterna betänka att de hafva Gud öfver sig och helfvetet under sig och omkring sig ett utarmadt folk, hvars tålamod visserligen är långt, men
icke oändligt. Östgötha-Gazetten.
H. B. Palmær.
Tankar och infall.
På en sann skämtare skrattar hela ansiktet med undantag af munnen.
*
Förakta ej tidningarna! En papperslapp, uppkastad i luften, visar dig hvart vinden blåser. Det kan ingen foliant göra.
*
Historici kunna bestickas; men historien förblifver obesticklig.
*
Sarkastiska anmärkningar äro det säkraste medlet att roa för ögonblicket och förvärfva ovänner för lifstiden.
*
Hvarje kristen har sitt kors att bära, men biskopskorset lär vara det jemförelsevis lättaste.
*
Det finnes något till öfverlopps hos menniskan, som hvarken duger i staten eller i verkstaden eller i köket. Deraf uppkommer poesi.
H. B. Palmær.
H. B. Palmær.
Källa: Project Runeberg ·
