Sida 96
1823
Från det stormiga Riksmötet.
Adelsmän vid Riksdagen.
Riksdagsminnen.
Ur brefskrifna af Gr ef ve HansW achlmeistet.
28 Februari.
Jag var i går inbjuden till middag hos Kungen. Jag förstår ej, hvarifrån han får detgoda humör, han lägger i dagen, och som icke svikit honom sedan Riksdagens bör j an.
Han sade oss i går, att ständerna för närvarande bestå af några ultras, några ultra-liberaler, men att hela resten äro doktrinärer, detta är sant. Han tillade, »det är jag som gifvit impulsen till alla dessa idéer; nu får jag också anpassa mig därefter».
Uppståndelse i Riddarhuset.
i Mars.
Jag kan ej gå till sängs utan att först redogöra för det minnesvärda uppträde jag i eftermiddags bevistade med anledning af den Anckarsvärdska motionens remiss till utskottet.
Plåten talade emot denna motion, framhöll i ett improviseradt anförande med beundransvärd kraft och talang
dess brottsliga syftning och slutade efter mera än en timmes talande med att vid de heligaste namn besvärja Anckarsvärd att mildra sina uttryck.
Detta tal följdes af enhälliga bravo-rop och handklappningar under nära fem minuter. Hade då någon föreslagit att kasta ut Anckarsvärd genom fönstret, tror jag så hade skett, och med rätta enl. min mening — fastän jag lyckligtvis ej uttalade den och den lyckligtvis ej följdes.
Anckarsvärd reste sig upp för att svara, men kunde ej tala, förrän man bjudit honom vatten. Han bredde sedan Ut sig öfver rätten i ett konstitutionellt land att fritt säga sin mening o. s. v.
Plåten begärde åter ordet, var vältalig som förut och applåderas. Så började landtmarskalken: "Ogillar R. och A. ..." men afbröts af Schwerin, som åter tog till orda och bestred ståndets rätt att uttala ogillande.
3 Mars.
Man måste sjelf hafva hört och sett för att göra sig en föreställning om den effekt, som åstadkoms af dessa Plåtens ord: »I Fäderneslandets namn, vid allt vad heligt är, besvär jag Frih. Anckarsvärd att återtaga de af mig anmärkta uttrycken i sin skrift.»
Från salens alla höm genljödo ropen: »Vi besvära alla, alla», åtföljda af handklappningar, brafvorop och en uppståndelse öfver all beskrifning. Denna scen var naturligtvis under gårdagen allmänna samtalsämnet på gatorna, liksom i säll-skapslifvet, och det påstås, att man aldrig sedt eller hört något liknande, undantagandes på Rikssalen efter Manner-heims tal 1809.
Onyktra bönder husera.
17 Mars.
För några dagar sedan hade Bönderna ett eftermiddagsplenum, vid hvilket de alla voro dödfulla, förde ett fruktansvärdt oväsen och öfverhopade varandra med oqvädingsord.
Några dagar förut gjorde en bonde framställning, att ur ståndet måtte utvisas en af hans kamrater, benämnd Rutberg från Västerbotten, storvän till And. Danielsson och Longberg samt hörande till de största bråkmakarna.
And. Danielsson förklarade sig icke vilja motsätta sig proposition derå, men
Representanter för Frestestdndet.
sålunda affattad: Om ja vinner, bortjagas Rutberg, om nej, den som väckt frågan. Denne senare blef förskräckligt rädd och återtog framställningen.
Hans Wachtmeister.
E. Tegnér mot Oppositionen.
Till J. F. af Lundblad.
Mk Bror I Lund d. 3 April.
I afseende på Riksdagen måtte jag allt för otydligt hafva uttryckt min mening. Den kunde aldrig vara att du skulle kasta dig in i Anckarsvärdska oppositionen, der jag sjelf ingalunda ville vara, emedan den genom sin öfverdrift mera skadar än gagnar en god sak. Men det gifves äfven en annan och veritabel opposition, grundad på helt andra åsigter än skrikarnes, och som gerna kan bestå med alla de förbindelser man är skyldig Regeringen och dess Ledamöter: det är en opposition af Regeringens vänner mot dess möjliga misstag, och dit hvarje Riksdagsman borde höra.
Din redlige Vän
Tegnér.
Källa: Project Runeberg ·
