Sida 140
1827
Slitningar i Unionen.
Vue öfver Agershurs-Fæstning i Christiania. Tegnet af P. F. Wergmann.
Stortinget avslår forslag om ett
personligt tillägg till gaget för Svenske Riksståthållaren.
D. 8 Juni reglerade Stortinget Riks-ståthållarens lön. Utskottets förslag hvari den upptagits till 12 000 Sp:d., med ett personligt tillägg för nuvarande Riksståthållaren rönte motstånd. 12 000 Sp:d ansågos vara för mycket för Riksståthållaren i förening med hans öfriga emolumenter, 10 eller 8 troddes skola fullkomligt förslå. Genom omröstning beslutades enhälligt: »Lönen för Riks-
ståthållareembetet uppföres genom gagereglementet med 12 000 Sp:d årligen, dock så att den ej utbetalas efter den tid då vacance inträffar i Riksståthållare-embetet, med större summa än 8 000 Sp:d årligen, och således bifalles icke Utskottets förslag om ett personligt tillägg till gaget för H. Ex. Riksståthållaren Grefve Sandels.» — Samma dag bestämdes Statsministerns lön till 8 000 Sp:d, dock så, att lönen från den tid, då vacance i embetet inträffar, blott utgår med 6 000 Sp:d årligen. Statsrådenas löner bestämdes till 3 000 Sp:d. årligen.
Riksståthållaren har tröttnat?
Stockholm, 17 Aug.
H. Ex. Grefve Sandels lärer i början af nästa månad lämna Norrige, för att, såsom det försäkras, icke mera återvända dit i egenskap af Riksståthållare.
Föreningsfest på Theater stördes af hvisslingar.
Applådissementer och bravo-rophjelpteej.
Ur den af Konungen tillsatta Undersök-nings-Commissionens handlingar:
Sedan Theater-Direktören J. P. Strömberg beslutat, att på theatern i Christiania den 4 Nov. 1827 (årsdagen af Sveriges och Norriges förening) fira ett slags Föreningsfest meddelst uppförandet af en Prolog eller Tillfällighetspjes, som likväl förut blifvit spelt i Fredrikshall; hade Strömberg i förväg blifvit så väl genom anonyma bref som mundtliga tillsägelser varnad för hvad som kunde hända, om han jemväl i Christiania ville gifva samma pjes. Men som han, blott tänkande på bröstfickans kraf, trodde sig kunna påräkna en god recett, blef han envist vid sin föresats; och följderna underläto icke heller att prompt inträffa.
Så snart ridån gick upp, börjades hvisslandet, och afbröts icke under det de först framträdande aktorerne (som föreställde Norska Bönder) voro på scenen ej heller kunde man märka, att detta ofog på minsta sätt ökades eller tilltog, då sedermera de aktörer, som spelte Svenska Bönder uppträdde och hälsade de förstnämnda. För öfrigt fortfor hvisslingen, med korta mellanrum, under hela pjesen, fullkomligen planlöst och utan allt afseende å hvad som på scenen föregick. Då de personer, som ansågo hviss-
lande på en sådan dag för någonting oskickligt, försökte att genom applådissementer och bravo-rop nedtysta detsamma, upphörde det väl stundtals, men började snart åter, och blef åter ned-tystadt. Detta omvexlande förhållande fortfor under hela spelningen, och förorsakade ett så allmänt tumult och en sådan villervalla, att det var omöjligt fatta det ringaste af det uppförda stycket.
Tumultet ger eko i Svenska Tidningar.
Skarp ton i vissa Blad.
Hvad nu det för Norrska Folket nesliga Pöbeltumultet, som lärer varit värre än det här beskrifves, angår; så är troligen den högst bedragen, som anser det härleda sig ifrån brist på bildning, verlds-vett eller ock af hvad man kallar blott okynne. De mer eller mindre grofva anfall som Sverige och allt hvad Svenskt sedan flera år måst uthärda uti åtskillige annars hyfsade och intressanta Norrska Tidningsblad — Den anda, som rådde och högt yttrades under sista Stortinget ibland alla Norrska Folkklasser — den säkra omständigheten, att pluraliteten af Theaterpubliken i Christiania den 4 Nov., utgjordes af denna Hufvudstads och kanske flere Orters mest bildade Innevånare. — Allt detta styrker nogsamt att Tumultet ej härledde sig ens ifrån en missledd Pöbelhop, utan kan, tyvärr, tydas såsom ett uttryck af en för tillfället rådande och lössläppt Opinion — och har väl Sveriges Konung och Svenska Folket i något af seende fortjent en sådan Opinion om sig? Nej! Sedan Norrige under Sekler utgjort en Dansk Provins, beroende endast af Dannemark och Dess godtycke. — Sedan Norrige, under dessa långa tider, om man så må säga, lefvat endast för Dannemark och måst uppoffra sina Söner, sina Naturalster för detta Rike; så öfverlämnas det, genom en af de största Europeiska magterne garanterad Traktat, till Sverige, under samma Conditioner, som Dannemark det innehaft.
Huruvida Norrska Folket var moget för en så vidt utsträckt frihet, som det erhöll, huru det vetat värdera sina tillskyndande förmåner — derpå har detta Folk lemnat mångfaldiga prof — och nu sednast i medelpunkten af sitt Land, i Rikets Hufvudstad.
Stockholms Tidning.
Källa: Project Runeberg ·
