Sida 93
1823
Dj erfva
ord från Bondeståndet.
Om Riksdagen 1823.
Den första Lagtima Riksdagen under det Statsskick, som infördes 1809, öppnades i Stockholm den 15 januari 1823.
En hel del beslut, de flesta af formellt slag fattades under detta Riksmöte. Bland de Grundlags-förändringar, som beslutades, var representationsrätten för Universiteten och Vetenskaps Acade-mien. D. v. s. Biskopars och Professorers sjelfskrifna representationsrätt vid Riksdagen. Det märkligaste vid denna Riksdag, som varade ända till 22 december, var dock den starka och sjelfständiga oppositionen mot Regeringen. Undfallenhet och vanemässigt förfarande påtalades ifrigt af de två opinionspartierna: Adeln och Bönderna. Och från bönderna komma de första yttringarna af missnöje. Redan vid de sedvanliga helsning-arna Stånden emellan anfördes böndernas svåra ställning.
Riksdagsmannen i Bonde-Ståndet, Banko-Fullmägtigen Anders
Danielsons hälsningstal till de olika Standerne:
Till Höglofliga Ridderskapet och Adeln.
Bonde-Ståndet, som sist åtskiljdes med så stora förhoppningar, ser sig nu, med helt andra känslor, åter samladt. — Den allmänna nöden har stigit och hotar att stiga. Hvem beräknar målet, der vi skola stanna.
Det är icke behagligt att börja en Riksdag med ett sådant språk. Men det vore ännu obehagligare att sluta den, utan att dessa nödens klagorop haft någon verkan. Vi hafva lofvat och måst lofva våre hemmavarande hufvudmän att åtminstone omtala deras betryck, i fall vi ej kunna uträtta något till lindrande al bördoröa, hvarunder de digna.
Anders Danielson.
Till Högvördige Prest-Ståndet!
Den Riksdag, som nu börjas, blir af stor vigt, om icke Folkets väntan skall helt och hållet bedragas. Man förekastar oss alltjemnt, att vi kunna så litet uträtta, fjettrade som vi äro af ståndsintressen och en delad Representation. Må det då lyckas oss att just nu visa om Sveriges Ständer äro en liflös skuggbild, eller de förmå sätta sig i eftertrycklig verksamhet, när Fäderneslandets röst högt påkallar den!
Vi äro ombud för jordbrukare, som alltmer allmänt utarmas, som dag från dag hop tals jagas från en undergräfd jordägande rätt, så fort det hinner gå till vrakpris under utmätnings-klubban.
Det kan icke fela, att detta betryck härrörer från en omåttlig beskattning. Utvägar till dess nedsättande måste finnas; ty dess utgörande upphörer i alla fall. Det måste blifva möjligt, att landet styres genom inrättningar, ej kostsam-
mare, än att det mägtar underhålla dem
— eller ock upphörer Landet att styras
— det tredje gifves icke.
Till Vällofl. Borgare-Ståndet.
Hvilken är då denna ödets makt, som, likt en förtrollning, hvilar öfver ett bildadt och behjertadt folk? Hvarföre utvicklade sig aldrig dess förmåga, att sätta sig i välstånd, blifva lyckligt och stort inom sig, likasom det varit fruk-tansvärdt mot sina fiender? Är det oss värdigt, att lefva i ett tillstånd af allmän nöd, som stiger alltjemt, och hvars gräns ej låter beräkna sig.
Det är på denna frågas undersökande, som den alfvarsammaste uppmärksamhet vid denna Riksdag bör användas; och Bonde-Ståndet måste främst yrka derpå, som närmast känner hela tyngden af det onda, hvarunder Landet suckar. Visserligen vänta vi oss, att Konstiga Finance-läror komma å bane, och att man deri vill söka hjelpen för allmänt armod och näringslöshet. Men Bonde-Ståndet är icke bildadt nog, att låta förleda sig af sådana konstverk. Det måste hålla sig vid sunda förnuftet, som säger, att när allmänna pålagor stigit till en viss grad, så hjelper intet annat än Finance-system, än pålagornas nedsättande. Det skattdragande svenska folket är belas-tadt med underhållet af en för stor mängd tärande medlemmar. Ett för litet antal arbetar, ett för stort antal äter — och äter till en del, allt för mycket. Häri, säger Svenska Bondens oförvillade förnuft, ligger den evige orsaken dertill, att så många måste äta för litet, den eviga källan till all möjlig allmän nöd. Vi måste befrias härifrån, eller skola vi aldrig känna den börda lyftas från våra skuldror, under hvars tyngd vi digna.
Ridderskapet och Adeln. I.audtmarskalk
Friherre Carl De Geer.
Talmannen för de olika Standerne:
Prestestdndet.
Erkebiskop
Nils von Rosenstein.
Borgarståndet. Grosshandlare Hans Niclas Schwan.
Bondeståndet. Hemmansägare, Fil. mag. Anders Jeanson Hyckert.
Källa: Project Runeberg ·
