Sida 400
1864
Sympatidemonstrationer för Danmark.
Sväfvande på aftonens rosiga skyar nedgöto polisens andar milda behagliga daggdroppar på en förvillad mensklighet, som icke besinnade sin egen frid.
INBJUDNING.
Undertecknade Inbjuda bärmedelst de Steckbnlms invånare, som vilja deltaga uti ett offentligt uttalande al de sympatier för Danmarks fri-helsslrid, som finnas bos svenska folket och af den Afvertygelsen. att denna strid berArer våra vigligasle ocb dyrbaraste intressen, alt sammanträda i De la Croix’s salong sAndagen den 6 Mars kl. 7 e. m P. A. Siijestrfim. S. Ödmann.
A. E. Nordenskiöld F. Hedberg.
H. Wieselgren. Pehr Tbomasson.
A. Key. J. Hlankell C. J. Meijerberg. C A Nelson
B. Cronstraud William Lindberg.
HJ. Holmgren Å 0. Wallenberg. Ping tos Sydow Gnstaf Lanrin.
R. Bergström. J A. Stille Panl Andersson Joh. Svensson. ________C. G Plageman.
Sympatierna för Danmark utlöser tumult i Stockholm.
Polismästaren sprutar vatten på folkmassan.
Dagbladet och Allehanda fingo i söndags sin vilja fram att få ett litet upplopp i gång. Att Allehanda alltid varit oroligt och rusat blindt i väg, det är känd sak, sedan bladet så oförnuftigt skrek på, att Sverige skulle för Polens skull kasta sig in i ett krig med Ryssland; men att det fredliga och beskedliga Dagbladet
gjorde hvad det förmådde för att åstadkomma de förargelseväckande uppträden, vi under senaste veckan bevittnat, förvånar oss på det högsta. I den enkla och anspråkslösa inbjudningen till det lojala möte, som hölls hos la Croix, låg platt intet, som kunde föranleda buller och bång. Men se! — dagarne jöre detta möte behagade Dagbladet med sin vanliga siarförmåga förespå, att bullersamma uppträden deraf skulle blifva en följd, varna allmänheten för deltagande deri och sålunda uppegga alla onda passioner.
Mötet hölls, och en folkmassa, som ej fick rum i salen, samlades utanför på Brunkebergstorg, hurrande och sjungande lojala sånger, såsom: »Bevare Gud vår kung!», »Ur svenska hjertans djup». Deri låg intet ondt.
Men nu hade Dagbladet inbillat i första rummet vår store Jakob Adolf Wallenberg och hela poliscorpsen, att detta fredliga vankande, detta hurrande för danskarne och konungen innebure en förskräcklig våda. Ergo rusade herr polismästaren i flygande fart, åtföljd af konstaplar, som hvisslade i sina pipor, in bland de fredliga vandrarne, bad dem dra' för fan, skingra sig och gå hem. »Nej! jag går och promenerar, som jag behagar; står och går hem, när jag vill», sa' den ene. »Jag har ingenting ondt gjort», sa’ den andra helt lugnt; »hvad ha vi att göra med några småpojkar och trashankar, som springa omkring och bråka ? »
»Arrestera! Arrestera!» ropade nu vår nye Spörling, sjelf tagande en mängd personer till fånga. Att herr Wallenberg dervid för öfrigt gick till väga med all möjlig humanitet och urskillning faller af sig sjelf; men ändå tyckte folket ej om att bli så der familjärt behandladt af ordningens vaktare inom hufvudstaden.
Herman Bjursten i vattenlinien.
Nu blandade sig en af Dagligt Allehan-das medarbetare, herr Herman Bjursten, i leken, höll tal och orerade vidt och bredt samt åstadkom stor folkskockning. Lyckligtvis afkyldes hans patriotiska glöd af en duschstråle från närmaste brandpost. Han sändes nu af folket som parlamentär till polismästaren. Hopen fordrade att de häktade, hvaribland en annan medarbetare i Allehanda, herr Lundell, befann sig, skulle släppas lösa, så ville den gå hem; men denna billiga anhållan afslogs med svaret: »Kommer aldrig i fråga!»
Nu följde en större sprutmönstring, hvarvid herr W'allenberg sjelf förde strålen; folket såg på och hurrade; de flesta fingo sig en kalldusch, gingo sedan hem och torkade sig — och så hade det kunnat vara slut på oroligheterna.
Den nye folktribunen.
(Tal från Hötel Rydbergs portgång.)
»Citoyens!--------Nej, det är sannt:
vi äro icke i Paris... Medborgare då! Här står jag och kan ej annat (Röst ur hopen: »tacka Gud, att du kan det!»)
--------Medborgare! Kännen I mig? Ja,
visst fan kännen I mig! Det är jag som slcrifver Conradsbrefven — spruta inte på mig!----------
Källa: Project Runeberg ·
