Sida 367
1860
Operakällaren.
Operakällaren — hela Stockholms källare.
— Operakällaren är måhända obekant för en del af vår publik i landsorten, men i Stockholm torde finnas få som icke tagit kännedom af den, antingen personligen eller genom ryktet. Dock måste vi undantaga det täcka könet, som ännu icke blifvit så emanciperadt, att det kan stiga ditin för att slå sig ned vid något af de många borden, som vanligtvis äro upptagna, man skulle nästan kunna säga från morgonen till qvällen. En och annan gång kanske från qväll till morgon. Denna lokal är verkligen egen i sitt slag och icke ens i något jemförlig med andra.
Andra källare hafva sina vissa kunder, sin särskildta samhällsklass, men Operakällaren emottager folk af nästan alla samhällsklasser. Man ser vid dessa bord köpmän och handtverkare, författare och konstnärer, embets- och tjenstemän, militärer samt till och med diplomater. Det är en klubb för alla klubbar. Konversationen är merändels högljudd, men det ena bordet generar icke det andra för det, det ena hör icke hvad det andra säger.
Det är ett sorl som i en bikupa, men bien suga sin honung ur kornet, drufvan, hela växt- och djurriket.
Man behöfver icke der, såsom på andra ställen, fråga hvad man är skyldig eller specificera hvad man har förtärt. I samma stund något reqvireras, antecknas det af källarmästaren, som sällan lemnar sin disk och sin griffeltafla. Han är tyst som muren, har ett vaksamt öga på allt, adderar och sopar ner pengar i sin låda, denpa jätte bland penninglådor. Spektakelaftname är sceneriet i denna sal ovanligt lifligt. Då kommer »teaterströmmen» och öf-
versvämmar disken. Det är suparnes, saltköttsmörgåsarnes och det bäjerska ölets tid, man skulle äfven kunna tillägga: teaterkritikens, den på stående fot dömande och expedierande. Der afgöres både pjesernas och skådespelarnes öde, ett slags tilltugg som man icke behöfver betala. Ju flera mellanakter, ju oftare kommer strömmen. Källarmästaren tycker också mest om fem-aktspjeser, och detsamma ha alla hans företrädare tyckt.
Källarens nuvarande värd, hr W. Tjulander, betalar 6 ooo rdr i hyra om året, men vi ha icke hört honom klaga deröfver. Det påstås, att hvad som under året inkasseras för bara bäjerskt öl, är tillräckligt för årets hyra. Man kan deraf sluta till trafiken. Att bli herre öfver Operakällaren, det är att bli förlofvad med Fortuna, bli en gudinnas make.
Hr Tjulande: är löjtnant vid borgerskapets infanteri. Detta är fullkomligt i sin ordning. Endast en Konungens trotjenare bör vara värd på den kongliga Operakällaren.
Illustrerad Tidning.
Jag kommer ifrån nobis, jag.
Från Op’rakällarns glada kunder,
För Op'ran jemt jag varit svag,
Men mest för våningen derunder.
Konjander
uti
»Hittebarnet» af A. Blanche.
Källa: Project Runeberg ·