Sida 403
1864
Konstapel Batongs sägner.
Vår Polis.
Polis! Polis! O, vår polis! Ljud högt, o dyra ord! Ej Londons vunnit mera pris, Ej utmärkt sig på flera vis Än vår polis, hvars glans är spord Långt utom Sveriges jord.
Den är väl tarflig, skall så bli För den som prål begär; Gardisten stolt går den förbi, Men den polisen älska vi: För oss, posterad här och der, En gudavakt den är!
Vi älska högt dess spolnings-brus Med friska bäckars språng, Dess raster, dess små lätta rus, Dess snarkningar i månans ljus... Allt, allt — men mest dock dess batong — Som skyddat oss hvar gång.
Här stridde den så mången strid På torg, i gränd, på krog; I grefvens som i baronens tid, Med lycka alltid lika blid, Dess hjerta högt af stolthet slog, Om den en brottsling tog.
Hvem täljde väl de mödors tal Som denna corps bestod? När skränet ljöd i Mars-qvälln sval, När uppror kom från La Croix's sal. Hvem mätte all dess vattuflod Och allt dess tålamod?
Och det var här det vattnet flöt, Ja, här på oss det var! Och det var här sin fröjd den njöt, Och det var här sin dusch den göt, Den corps som Stockholm räddat har I dessa upprorsdar,
Johan Gustaf Schultz. Författaren till »Konstapel Batongs sägner», en parodi på J. L. Runebergs »Fänrik Ståls sägner».
Konstapel Batong.
Till Ärans tider återgår Min tanke än så gerna; Mig vinkar ifrån Mars i år En man med Wasa-stjerna. Han ber mig ställa nu mitt tåg Dit bort åt Nybrohamnens våg.
Jag lärde känna der en man, En dräng ej länge sedan; Nu har han titeln "extra", han, — Är kanske mera redan. Fan vete, hur han kom en dag Att bo i samma hus som jag.
Jag var, bevars, en hög person Med endast — penning-brister, Notarie af fina ton Och vän med publicister; Än börsen tom, än öfverflöd — Konstapeln åt i svett sitt bröd.
Jag blossade cigarrer, jag, Jag hade sjöskumspipa; Konstapeln snusa' blott hvar dag — Om han ej var i knipa... Då blef s. k. "mullbänk" blott För hela da'n hans läppars lott.
Granndels.
Granndels han satt i palatset så kry, Supera i allsköns ro. "I qväll, skall jag säga, blir striden ny, Det skall gälla omkring Norrbro. Herr Jäder, jag låtit kalla er hit — Var god, tag skinka en bit."
"Jag vill ha er här, tills i morgon dag — För er en angenäm pligt. Ni känner packet bättre än jag Och kan ge mig rapporter af vigt. Var Lugnqvist! Här skall ej flyta blod — Blott drufvans! Den är ju så god!"
"Mig Cederberg sändt ett vänligt bud, Att än är ej striden slut! Den karln är en Goliath! — Gris, min Gud! — När vi ätit, titta vi ut... Dock må vi ej nedom Slottsbacken gå! — Seså! tag en ters ofvanpå!"
Det kom ett bud, en hejduk kom: "Det går på en djefla fason! Morlin har nödgats att vända om — Det börjar bli hett vid bron. Och inne i vakten är också hett — Det var då det värsta man sett".
Granndels han satt och smorde sitt krås, Han låddes som intet händt. "Försök, herr Jäder! En liten gås — Det smakar ju exellent! Det är väl Plougman, som hetsat igen — Ett glas för hans tidning, min vän!"
Men budet talte: "herr general, Får jag bringa tillbaka ett svar?" "Jo, helsa till Alm, att bron är smal Och att sina gossar han har! Han må hålla ut så der... ungefär... Lika godt, jag skall snart vara der!"
Källa: Project Runeberg ·
