Sida 8
1810
”Kungamakaren” C. O. Mörner utser —
Redan år 1807 i Stralsund började den tänkande förutse det öde, som skulle drabba Gustaf IV Adolph, och för att sätta en damm för dess olycks-bringande politik, var det då redan fråga om Konungens afsättning, men denna lyckliga tidepunkt för en dylik statskupp försummades då, i följd af de högt uppsattes klenmodighet. Missnöjet med Konungen tilltog dock med hvarje dag, och 1808 visade sig synbarligen för den, som ville öppna ögonen, att Gustaf IV Adolph icke länge kunde i sina slappa händer behålla rikstömmama.
Redan då hade hos mig uppstått den tanken, att en Fransk Marskalk borde uppsättas på Sveriges thron, och att endast under en sådan krigshjeltes anförande något hopp för oss kunde finnas att besegra och kufva Ryssland.
Då kuriren, som medförde underrättelsen om Kronprinsens Carl Augusts död, ankom till Upsala så meddelades nämnda underrättelse åt Uplands Regementes Officers-Corps, hvilken då hade Befälsmöte och exercerade på Polacksbacken. Visserligen förstummades vi af denna nyhet; men som då redan länge ohyggliga rygten varit gängse om Kron-Prins Carl Augusts snart stundande död, väckte dock denna nyhet mindre förvåning än fasa.
Snart afgjordes, att Regeringen skulle afsända en kurir med angelägna bref till Paris, och så snart detta blef bekant, sökte jag genast att erhålla detta uppdrag, emedan jag sålunda skyndsammast och utan stor kostnad kunde komma till Paris, hvarjemte jag hoppades kunna ställa så till, att jag någon tid kunde få qvar-stanna derstädes och uträtta hvad jag önskade.
Min anhållan beviljades, äfvensom den att få qvar-stanna i Paris så länge jag åstundade, samt att vid min
återkomst hem få bevista den blif-vande Riksdagen.
Resan anträddes den 6 Juni 1810, i sällskap med dåvarande öfver-Adjutanten August Anckarsvärd. Den 20 Juni, ankommo vi till Paris. Med mycken svårighet upsöktes samma afton Lapie. Till denne gamle vän kunde jag i allt förtro mig, och den vänskap hvari han stod hos Napoleon och hans Secreterare, samt det anseende han egde i Paris, gjorde för mig nödigt att söka begagna honom i detta mitt företag; nemligen att utleta hvem Frankrike ansåg ädlast och skickligast att föra en Spira.
Efter en stunds tystnad svarade Lapie, att Prinsen af Ponte Corvo borde blifva den som utsågs till Svea Kron-Prins.
Efter detta samtal beslöts att meddela en af mina i Paris vistande Landsmän tanken att få Prinsen af Ponte-Corvo till Sveriges Kron-Prins. General-Consul Signeul anförtroddes min hemlighet den 22 Juni. Han förvånades öfver dristigheten i min plan, och begärde ett dygns anstånd för att kunna lemna svar.
General-Consul Signeul lofvar medverka.
Genom de relationer Signeul ägde, skaffade han mig ett hemligt sammanträde med Prinsen af Ponte-Corvo den 25 Juni. Prinsen visade sig ganska liknöjd; och hade jag icke väntat detta förhållande innan sammanträdet, skulle jag lätt kunnat inbilla mig att Prinsen var nästan likgiltig för en Krona, men då Han slutligen efter en stunds förlopp fick klart för sig, det äfven ingick att ombyta Religion för att kunna erhålla densamma, var det lätt att förstå huru smickrad han ansåg sig deraf, ehuru liknöjd han tycktes visa sig för dess emottagande.
Carl Otto Mörner.
Uieutenant vid Kongl. Uplands Regemente.
Källa: Project Runeberg ·