Sida 10
1810
Hvem ärfver Svenska Kronan?
J k r i m \ 1 1 * %*•-' r
Fursten af Ponte-Corvo.
Jean Fredric
Baptiste Julius eller Christian
Bernadotte, af
Furste af Ponte-Corvo. AugUStenburg
Utrikes-Statsministern L. von Engeströms berättelse om dagarne före Thronföljarhvalet.
Hertig Fredric Christian.
Sakerna vägde, då en händelse inträffade, som vände allting till Prinsens förmån. Den io Augusti annoncerades mig sent på aftonen en courier. Det var en Svensk, vid namn Bonsac, som lemnade mig ett bref från herr Four-nier, som väntade på Mosås gästgifvaregård, en mil från Örebro. Fournier var till nationen Fransman; hade varit bosatt i Götheborg som handlande.
Jag kallade genast till mig Hof-Cansler Gustaf af Wetterstedt och Statssecreteraren Hans Järta, för att rådfråga mig, om Fournier kunde emottagas i Örebro. De svarade, att då han icke veterligen var någon främmande magts ombud, utan syntes resa i egna ärenden, kunde han helt visst emottagas, allenast han ej länge qvarstannade. Jag bad honom således infinna sig dagen derpå. Han kom, och sade sitt ärende vara, att å Prinsens af Ponte-Corvo vägnar säga mig, det Prinsen fått höra, att en stor del af Svenska nationen önskade honom till Thronföljare; att han vore villig att svara mot ett så hedrande förtroende; men att om hela Sverige önskade honom, och Konungen vore deremot, ville han icke emot-taga Kronan. För att legitimera sig såsom uti rätta ären-der stadd, öfverlemnade han mig ett tandpetarefordral af elfenben, uti hvilket voro Prinsessans och Prins Oscars porträtter i miniatyr och ett General-Handelsagenten Signeuls rekommendationsbref till mig.
Detta förra mottog jag, för att visa Konungen, och lemnade det sedan tillbaka, ehuru Fournier bad mig behålla det. Gud vet hvar det slutligen stadnade. Wetterstedt tog det och visade det öfverallt.
Den långe Secreteraren Lundbeck ritade
af miniatyrerna och derefter stuckos tvenne kopparstick.
Vid Statsrådets derpå följande sammankomst upplästes min Embetsberättelse, rörande Fourniers anförande. Den lydde som följer:
Igenom ombud har Prinsen af Ponte-Corvo emot mig låtit yttra: att han väl egde flera anledningar att förmoda det han kunde komma ifråga vid hvalet af Svensk Thronföljare; men att ehuru smickrande det vore, ville han dock ingalunda att det skulle ske, der est det icke vore Eders Maj:t behagligt; att, i händelse han skulle komma i åtanka, kunde han genast skaffa sitt nya Fädernesland följande förmåner:
1:0 Åtta millioner francs, att inom sex månader insätta i Svenska Riksgäldskontoret emot 4 procents årlig ränta; 2:0 liqvidering af alla de Svenske handlandes fordringar hos Franske Regeringen, hvaraf en million Francs skulle vid Prinsens ankomst till Sverige kontant betalas och efter fordringarnas totalbelopp på vederbörande fördelas; 3:0 utbyte af Prinsens enskilda fasta egendomar i Frankrike och Hannover emot de domäner i Svenska Pommern, Hans Maj:t Fransmännens Kejsare bortskänkt. Dessutom gaf samma ombud tillkänna Prinsens beredvillighet, att göra allt hvad på honom ankomma kunde till förmån för Svenska handeln.
Ehuru hemliga utskottet redan inkommit med sitt yttrande till förmån för Hertigen af Augustenburg, befalte dock Konungen, på Statsrådets enhälliga tillstyrkan, att denna berättelse, såsom anledning till ett nytt yttrande, skulle hemliga utskottet meddelas.
Benu3otte/*^?OB.tecorro
IBéa.m V.S.
Källa: Project Runeberg ·