106
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)
hvari magistraten i fråga om utgången af själfva valet
och om fullmaktens utfärdande stannat.
Besvären öfver vårt val ingåfvos nu äfven till
högsta domstolen. Där lågo de ännu oafgjorda, då
riksdagen sammanträdde.
Jag var ej med om riksdagens öppnande, utan
begärde permission de första dagarne för att närvara
vid min käre svärfaders begrafning i Hellestad.
När jag fredagen den 20 återkom till Stockholm,
var vår sak ännu ej afgjord i högsta domstolen. Först
tisdagen den 24 Januari föll utslaget. Andra kammaren
hade då plenum, som började kl. 10 f. m. Vi hade
valt ledamöter och suppleanter i utskotten. Alla listor
segrade, som blifvit uppgjorda och antagna af nya
landtmannapartiet, dit vi 22 Stockholmare slutit oss.
När vid middagstiden sista omröstningen pågick,
fäste någon min uppmärksamhet på en vaktmästare,
som med ett stort papperskuvert under armen stod
helt högtidlig bakom talmannens stol, och den
person, som visat mig på vaktmästaren, sade:
»Där hafva herrarne på Stockholmsbänken sin
slutdom, vaktmästaren har under armen högsta
domstolens utslag, och det skall föredragas omedelbart efter
röstningens slut.»
Så skedde ock. Med ljudlös spänning åhörde
kammaren utslaget, och då våra namn uppräknades i den
ordning rösterna utfallit, riktades allas blickar från den
ene efter den andre, liksom för att se hvad min vi
skulle hålla. Och slutet blef, att Kongl. Maj:t icke
funnit skäl vara anfördt, som kunde verka ändring i
öfverståthållarämbetets öfverklagade utslag. Och så
var jag riksdagsman.
Källa: Project Runeberg ·