6
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
att där tillbringa sommaren. Den stora
världsexpositionen pågick där detta år, och jag var ditkallad af
Ev. Alliancen att predika för landsmän.
Ett godt stöd har jag alltid haft i min maka.
Lyckliga hafva alla de år varit vi lefvat tillsammans.
Den 8 Januari 1888 afsomnade min käre, högt
värderade svärfader. Han jordfästes den 17 Jan. i
Hellestads kyrka, då jag höll likpredikan från predikstolen
och min svåger Hammarsten förrättade jordfästningen.
Sällan har jag varit med om en så gripande
begrafning. Den personliga förlust min kära hustru och jag’
jämte hela familjen gjort kändes djupt, och när därtill
kom åsynen af en hel församling sänkt i sorg vid sin
åldrige herdes bår, så var det i sanning ej en lätt sak
att behärska de känslor, som rörde sig inom mig, då
jag nu stod för kanske sista gången i Hellestads kyrka,
där ej på långt när den församling fick rum, som så
talrikt samlats till »doktorns» likbegängelse. Det var
en stor och lärorik stund.
Af de fem barn Gud gifvit oss hafva två gått
före oss in i den eviga hvilan, en liten flicka på sex
månader och en gosse på elfva år.
Henry Emanuel var född den 14 Mars 1869. Han
var ett sådant barn, som man aldrig har något emot,
mild och älsklig allt igenom. Vid 5J/2 års ålder kom
han in i första förberedande klassen i min skola. Hösten
1880 hade han hunnit till tredje klassen.
Då vi några dagar före höstterminens början
lämnade vårt sommarställe, det trefliga Gullgrufva i
Helsingland, för att resa till Stockholm, sade han:
»Jag kommer aldrig till Gullgrufva mera.»
Han liksom de öfriga barnen trifdes där så väl.
Källa: Project Runeberg ·