51
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)
IV.
De första åren af min tjänstgöring som präst.
Den första predikan jag höll i Stockholm som präst
var högmässopredikan i Storkyrkan söndagen
Septuagesima. Underligt gripande kändes det att nu som
prästvigd predikant aflägga mitt första vittnesbörd just
i den församling, där min vagga stått. Det sköna,
härliga templet var uppfylldt af åhörare. Nu liksom
alltid förut och alltid efteråt gick jag upp på
predikstolen med en viss beklämning. Jag kände djupt mitt
eget intet och väntade all välsignelse från Herren
allena. Det var min erfarenhet då och har varit det
allt igenom, att ju mer jag känt mig beklämd, då jag
gick åstad att predika, ju härligare var det att sedan
få aflägga sitt vittnesbörd om Kristus och honom
korsfäst, om hvilken det frälsande evangelium alltid rör sig
såsom kring sin sköna medelpunkt. Hvar enda gång
jag har predikat, har min dyre Frälsares bild strålat
för min själs ögon. Honom har jag sett upp till och
talat om. Honom har jag trott på och älskat. Med
honom vill jag lefva och dö; och ehvad jag lefver eller
dör, så hör jag honom till, ty han har köpt mig dyrt,
och han har förlåtit mig allt. Hade jag icke i
syndanöd gjort bekantskap med honom, så hade jag för visso
aldrig kommit att hålla en enda predikan i hela mitt lif
Källa: Project Runeberg ·