52
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Jag tjänstgjorde under vintern och våren hvarje
söndag en till två gånger i hufvudstadens olika kyrkor.
I Tyska kyrkan höll jag (på svenska)
passionspredikningar hvarje onsdag kl. 10. De för mitt hjärta
käraste texterna under hela året voro passionshistoriens,
och så har det varit alla år, som gått sedan dess.
Kristi lidande och död är bibelns medelpunkt.
Min så nyss påbörjade predikoverksamhet i
Stockholm blef helt Oförtänkt afbruten i början af Juli, och
afbrottet kom att räcka något öfver ett år. En af
mina bröder skulle resa till Marstrand för sin hälsas
skull, och han ville, att jag skulle följa med honom.
Först svarade jag nej, men då han var ihärdig i sin
önskan, gaf jag vika. Vi foro till Göteborg kanalvägen,
samma trefliga färd vi gjort en gång förut, år 1846,
och då i sällskap med vår älskade moder — en
sommarresa, som strålar för oss såsom ett af våra skönaste
barndomsminnen.
Från Göteborg gingo vi med ångbåt till Marstrand.
På båten sammanträffade vi med domprosten
Wieselgren. När han fick veta, hvart jag ämnade mig, sade
han:
»I egenskap af v. ordförande i domkapitlet i
Göteborg utnämner jag dig till brunnspredikant i
Marstrand för innevarande sommar, och säg till
kyrkoherden, att kyrkan står till ditt förfogande hvarje
morgon.»
Jag’ tog" gärna emot detta uppdrag och fick
kyrkoherdens tillåtelse att begagna kyrkan, och han bad mig
dessutom predika en och annan högmässa.
Dagarne i Marstrand förflöto lugnt och angenämt.
Jag predikade hvarje morgon, åt frukost på Alplryddan,
seglade till middagen, åt middag på Alphyddan och
seglade sedan till kvällen.
Källa: Project Runeberg ·