54
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
»Nu, broder, resa vi!»
Och därmed var min oförgätliga färd till Egypten,
Sinai och Palästina beslutad.
Sällskapslifvet i Marstrand var det året mera stilla
än vanligt till följd af konung Oscars svåra sjukdom
och den 8 Aug. inträffade död. Allt hade med
anledning däraf en allvarligare prägel. Han var älskad
och värderad af alla, och dödsbudet gjorde därför djupt
intryck.
Jag hade under hela vistelsen i Marstrand en
nästan ihängande andtäppsattack och måste sitta uppe
och röka tobak hvar enda afton till sent på natten.
Det kändes därför ganska ansträngande att hvarje
morgon uppträda på predikstolen. Marstrandsluften
passade måhända icke för mitt bröst, eller förkylde jag
mig under de dagliga seglingarna — nog af, jag led
ganska mycket.
En af de första dagarne i September lämnade vi
Marstrand och foro hem.
På vårt kära Örby hade på eftersommaren utbrutit
en smittosam rödsot. Wadström hade insjuknat där
mycket häftigt, men var på bättringsvägen. Hans
moder, som varit på Örby några dagar, sjuknade
sedan i Stockholm och dog. Jag kom hem just lagom
för att få det svära uppdraget att meddela den käre
brodern det tunga sorgebudet. Äfven min älskade
moder fick samma sjukdom, och när den var lyckligt
öfvergången, ådrog hon sig reumatisk feber, men
genomgick äfven den till allas vår glädje.
Jag tillbragte nu några veckor på Örby och gjorde
mig så småningom i ordning för resan. Den 19 Okt.
tog jag farväl af de mina och gick den 20 på
morgonen ombord på »Svea» för att anträda min färd till
Österlandet.
Källa: Project Runeberg ·