57
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
till Triest och Leijonhufvud och jag till Pireus och
Aten. Miss Watson sade sig ej så noga veta hvar i
Europa hon skulle stanna, tills oroligheterna på
Libanon lagt sig; men hon bad oss höra efter på ett af
hotellen i Lubeck, som hon namngaf, emedan det kunde
hända, att hon bestämde sig att resa till Sverige och
då helst ville komma dit i vårt sällskap. Från Aten
reste Leijonhufvud och jag till Marseille och öfver
Paris till Lubeck, och när vi där hörde efter på det
bestämda hotellet, funno vi ganska riktigt våra damer
där. Vi följdes åt till Visby och sedan till Stockholm,
där de tillbragte några veckor och vunno många
vänner. De återvände därefter till Libanon, där Miss
Watsons missionsverksamhet sedan på välsignelsebring"ande
sätt pågått i många år.
I Visby dröjde jag hos min familj endast omkring
en vecka, emedan doktor Rotlieb önskade jag skulle
öfvertaga skötandet af församlingen, då han reste bort
till vestkusten på en månad för att hämta nya krafter.
Jag for upp till Stockholm och var snart inne i min
kära verksamhet igen. Resan var blott ett stort och
oförgätligt minne. Redan under själfva färden hade
jag börjat skrifva på mina »Reseminnen». Jag skref
då något nästan hvarje dag. Detta gick väl för sig,
så länge jag var på den bekväma Nilbåten, men då
ökenresan började med alla dess besvärligheter, måste
jag nöja mig med att föra en så omständlig dagbok
som möjligt, och därmed fortsatte jag sedan hela
resan igenom.
Med ledning af denna dagbok och med alla
intrycken ännu i friskt minne började jag flitigt arbeta
på att fullborda reseskildringen. Detta fortgick
oafbrutet nog under hösten och vintern på lediga stunder,
så att den kunde börja tryckas tidigt på våren 1861.
Källa: Project Runeberg ·