Sida 179
Strid
August Strindberg.
Nakna statyer av kända män en stötesten »Närmar sig den gräns där det smakliga upphör». Auktoriteternas åsikt om Eldhs stadshusskulpturer.
De tillkallade sakkunniga, som stadshusnämnden i sin tvekan om lämpligheten av statyernas uppsättande på den avsedda platsen tillkallat, voro preses i Akademien för de fria konsterna, professor I. G. Clason, Svenska akademiens sekreterare E. A. Karlfeldt, och Nationalmusei chef, intendenten Erik Folcker. Deras utlåtande lyder:
Nämnden betecknar de ifrågavarande statyerna, vilka framställa helt nakna manliga figurer, såsom utförda med »fullkomlig porträttlikhet». Hade så varit för-
hållandet skulle vi utan
Konstverkens donator 5 8rossh. John Josephsson. Större tvekan
kring Eldhs skulpturer.
Gustaf Fröding.
ansett deras uppställande olämpligt på en plats av så allmänt medborgerlig karaktär, som trädgården vid Stockholms stadshus.
Konstnären torde emellertid icke avsett »fullkomlig porträttlikhet». Hans mening har väl varit att i figurerna allegoriskt framställa olika arter av skaldisk inspiration och samtidigt förhärliga några av dess förnämsta företrädare i våra dagar. Han har visserligen lånat figurerna de tre männens anletsdrag, men dessa äro givna i extasens ögonblick och därmed idealiserade på ett sätt som givetvis frångår den fullkomliga porträttlikheten. Ännumindre kunna kropparna sägas vara porträttlika. Deras byggnad och former ha måst anpassats efter det dekorativt skulpturala ändamålet.
Det oaktat lär en stor del av allmänheten komma att stanna inför skulpturverken med samma »synnerliga tvekan» som stadshusnämnden. Åtminstone till en början skola de vita marmorstoderna, som på den för dem avsedda platsen komma att göra sig starkt gällande, föranleda åtskillig förargelse och menings-
1922
Ernst Josephsson.
strider av obehaglig art. Den självfallna och samfällda känsla av högstämt behag som figurerna borde framkalla, skall utebli, och den hyllning som Stockholms stad velat ägna den andliga odlingen, skall grumlas.
En del av dessa olägenheter försvinna visserligen i den mån stoderna bli »historiska» och upphöra att gälla som bilder av samtida personer.
Vi anse dock att med hänsyn till platsens karaktär det valda framställningssättet betänkligt närmat sig den gräns där det smakliga upphör.
Jag skrattar åt alltsammans, säger br Eldh.
»För mig gäller det endast att skapa tre konstverk».
Vill stå helt och hållet utanför — diskussionen. Carl Eldh.
1779
Källa: Project Runeberg ·