Sida 86
1920
Dan Andersson
Avlider av cyanväteförgiftning å Hotell Hellman i Stockholm.
En förgiftningsolycka, som kostade två personer livet inträffade natten till den 16 september på hotell Hellman vid Bryggaregatan i Stockholm. De avlidna äro den kände unga författaren Dan Andersson från Gonäs i Dalarna och försäkringsinspektör Elliot Eriksson från Bollnäs. Det är här åter en misslyckad desinfektion med cyankalium för utrotande av väggohyra som vållat olyckan.
På tisdagen företogs på hotellet utrotning av väggohyra genom cyankalium i sex av rummen. Desinfektionen utfördes av desinfektionsaffären Cyan och tog sin början tidigt på tisdagsförmiddagen. På aftonen var en person från affären till hotellet för att öppna rummen. Han lämnade därvid beskedet att det gick för sig att på onsdagsaftonen ånyo ta dem i bruk. På onsdagen hade golven skurats, möblerna tvättats och sängkläderna piskats synnerligen omsorgsfullt. Från hotellets sida ansågs under sådana omständigheter ingen risk finnas i att till natten ånyo hyra ut rummen. Fem av dessa upplätos också åt resande. Författaren Dan Andersson bodde ii ett av dessa och i ett annat logerade inspektör Eriksson.
På onsdagskvällen kom den sistnämnde in till hotellet vid niotiden, under det Dan Andersson anlände först vid tvåtiden på natten. Rummets fönster hade då oavbrutet stått öppna sedan tisdagskvällen. Båda synas omedelbart ha gått till vila och hotellpersonalen hörde under hela förmiddagen igår ingenting av dem. Till sist beslöt man sig för att skaffa tillträde till deras rum för att göra sig förvissad om deras befinnande. Vid tretiden på middagen gick hotellbetjäningen in i rummen och därvid funnos de båda männen ligga till synes livlösa i sina bäddar.
Klarapolisen alarmerades omedelbart och genom dess försorg fördes liken av de förolyckade först till Sabbatsbergs sjukhus där man konstaterade att båda avlidit genom cyankaliumförgiftning. Härifrån fördes liken till stadens bårhus.
86
Dan Andersson.
Född den 6 april 1888 i Grangärde församling, Dalarna, där fadern var skollärare. Efter att ha varit kolvaktare gav sig Dan Andersson till sjöss, besökte amerikanska och engelska hamnar. Han var efter hemkomsten till Sverige en tid agent och nykterhetsagitator. Debuterade 1914 med Kolarhistorier. Genomgick 1915 en kurs i Brunnsvik. Ingick äktenskap 1918. Diktsamlingarna : Kolvaktarens visor (1915). Svarta ballader (1917). Romanerna: De tre hemlösa (1918). David Ramms arv (1919).
Författaren
Dan Andersson
2 & april 1888 $ 16 sept. 1920. J.udvika den 16 sept. 1920. OLGA ANDERSSON, född Turesson.
em
För de som önska följa dem avlidne till graven, meddelas att jordfästaingen öger rum i Ludvika kyrka torsdagen den 28 d:s kl. 1 eo. m.
omkommen.
Dan Andersson in memoriam. Av Torsten Fogelqvist.
En ung svensk diktare dog igår som namnlös hotellgäst på ett hotellrum i Stockholm. Dan Andersson — så var hans namn, kanske okänt för det likgiltiga flertalet — färdades som en främling genom livet, förtrogen med dess lidanden, skarpsynt för dess fasor och elände, men främmande för vad som andra kalla dess realiteter, en albatross, som av sina stora vingar hindrades att gå. Jag kommer att tänka på denna Baudelaires liknelse, både därför att den var så träffande här och därför att Dan Andersson just höllpå med att översätta Baudelaire.
Dagen före sin död satt han en stund hos mig och talade om hur svårt det var att leva och hur alltigenom »karamasovskt» livet var som han uttryckte det. Dagen efter var han död, icke genom en självförvållad död, utan genom ett brutalt slarv av livet.
Dan Andersson var en typiskt svensk diktarbegåvning. Kanske hade aldrig de geniala möjligheter han bar inom sig och som glimtvis skymta i hans böcker gått i blom. Han hörde icke till dem som kunna inrätta det åt sig, ta vara på möjligheterna, hushålla med geniernas gåvor. Han hörde till livets flygande holländare. Livsångestens demon hade från barndomen slagit sina klor i hans bröst. Han vaktade elden vid Bergslagens dunkla kolmilor där det viskar och prasslar i mörkret. Han färdades som sjöman på sju hav, Amerikas wigwams och Londons dockkrogar gästade han. Vad han lärde sig av och om livet, lärde han sig själv. Det var icke litet. Han fick det aldrig stoppat och bonat och etiketterat. Och han fastnade ingenstädes. Men från hans fladdrande oroliga sinne, märkt av fattigdom och rölöshet, gick en strålväg till höga och stora ting. Han syftade högre än dagens skrivarsjälar. Han hörde till de dårar som gå och leta efter livets innersta mening och som glömmer att de skola ha tak över natten och bröd för morgondagen. Under rop och blod, larm och lystringsord dyrkade
Källa: Project Runeberg ·