Sida 124
Extraupplagorna med meddelandet om freden slitas ur kolportörernas händer.
Fred Finland—Sovjet.
Sent natten till onsdagen den 13 mars ins gick meddelandet att freden mellan Ryssland och Finland undertecknats i Moskva.
De främsta bestämmelserna i fördraget äro följande:
I) De militära operationerna inställas omedelbart på båda sidor.
2) Karelska näset, inklusive Viborg, avträdes till Sovjetunionen liksom även västra Ladogastranden med Sortavala.
3) Finland upplåter en militär stödjepunkt åt Sovjetunionen på halvön Hangö.
4) Hangö med tillhörande territorium utarrenderas på 30 år till Sovjetunionen för 5 miljoner finska mark i och för upprättande av flottbas.
5) Finland förpliktigar sig att icke i sina farvatten i norra Atlanten hålla några krigsfartyg, u-båtar och luftstridskrafter med undantag för små kustbevakningsfartyg.
6) Sovjetunionen förpliktigar sig att dra tillbaka sina trupper från Petsamo.
7) Sovjetunionen skall åtnjuta rätt till fri transitering över Petsamo till Norge och omvänt, utan tullkoniroll.
8) Under loppet av år 1940 skall en järnvägslinje byggas från Kandalaksja till Kemijärvi.
9) Fredsfördraget skall ratificeras inom tre dagar och ratifikationsinstrumenten utvecklas i Moskva.
I10) Kl. 12 middagen den 13 mars skola stridsoperationerna vid fronten inställas. Kl. 10 den 15 mars skola båda barters trupper dra sig tillbaka till den nya statsgränsen.
II) Förhandlingarna om ett handelsfördrag mellan Sovjetunionen och Finland skola omedelbart inledas.
118
Minister Väinö Tanner informerar världspressen på Hotell Kämp i Helsingfors om fredsfördragets innehåll.
Över 15 000 finnar ha stupat, »ett par hundratusental ryssar».
Överbefälhavaren, fältmarskalk Mannerheim, har för den 14 mars 1940 utfärdat följande dagorder:
Soldater av Finlands ärorika arme.
Fred har slutits mellan vårt land och Sovjetryssland, en hård fred som till Sovjet utlämnat så gott som varje slagfält, på vilket ni gjutit ert blod för allt vad vi skatta dyrt och heligt.
Ni ville ej kriget. Ni älskade freden, arbetet och framåtskridandet. Men kampen blev er påtvingad, och i den har ni uträttat storverk, som för sekler framåt skola stråla på hävdens blad. Mer än 15 000 av er som drogo ut komma ej att återse hemmet, och hur många äro ej de som för alltid förlorat sin arbetsförmåga. Men ni ha även utdelat hårda slag, och om ett par hundra tusental av edra fiender nu ligga under den frusna drivan eller med brusten blick stirra mot vår stjärnhimmel, så var felet därtill inte ert. Ni hatade dem ej. Ni ville dem intet ont. Ni följde endast krigets hårda lag: att döda eller dö.
Soldater! Jag har kämpat på många slagfält, men jag har ännu ej sett er like som krigsmän. Jag är stolt över er som om ni vore mina egna barn, lika stolt över mannen från tundrorna i norr som över sönerna från Österbottens vida slätter, Karelens skogar, Savolaks leende bygder, Tavastlands och Satakundas rika gårdar, Nylands och det egentliga Finlands björkomsusade hagar. Jag är lika stolt över fabriksarbetaren och den fattiga stugans son som över rikemannens insatser av liv och lem.
Finnarna förlorade 19 576 i stupade.
19 576 stupade, 3 273 försvunna, 43 557 svårt och lätt sårade — dessa siffror visa med vilka tunga offer Finlands folk köpte sin frihet och självständighet under den ojämna kampen.
I proportion äro förlusterna av officerare mycket större än i manskap, i det att av totalförlusterna av 66 406 man officerarna utgjorde 2 549, underbefälet 11 564 och manskapet 52 348.
Källa: Project Runeberg ·