Sida 126
1940
Deklaration om Finland.
Statsminister P. A. Hansson avger vegeringens deklaration i andra kammaren.
Sverige förmedlade fredskontakten Finland—Sovjet.
Genommarsch av fransk—engelska trupper avslogs. Kungen bad Daladier avstå från aktion.
Regeringens deklaration i Finlandsfrågan avlämnades i första kammaren av utrikesministern och i andra kammaren av statsministern. Kamrarna voro så gott som mangrant samlade, och hela regeringen var närvarande vid deklarationens avgivande. Åhörarläktarna voro nästan fullsatta.
Budskap till kungen från Daladier.
Den 2 mars gjorde härvarande brittiske minister — sade utrikesminister Gänther — enligt uppdrag av sin regering till mig en muntlig framställning. De allierade voro beredda att lämna Finland effektiv hjälp genom utsändande av en militär styrka, efter därom framställd finsk begäran. Styrkan måste passera norskt och svenskt territorium, och brittiska regeringen kommer att vederbörligen begära formellt tillstånd för dess passage. Brittiska regeringen vore medveten om att svenska och norska regevingarna kunde ha farhågor att denna aktion skulle utsätta dem för en stark reaktion från tysk sida. För denna eventualitet vore de allierade regeringarna beredda lämna Sverige och Norge vidsträckt militär hjälp, och förberedelser härför vore redan långt framskridna.
Därjämte mottog konungen, likaledes den 2 mars, ett personligt budskap från den franske konseljpresidenten, herr Daladier, rövande den tilltänkta allierade truppstyrkan och dess passage genom Sverige.
På samtliga dessa framställningar lämnades under den 2 och 3 mars avböjande svar, för brittiska och franska ministrarnas vidkommande i muntlig form.
Konungen uttalade i sitt telegrafiska svar till hr Daladier sin önskan att den planerade aktionen ej måtte komma till stånd, emedan han hyste den största oro för konsekvenserna därav och
120
tillade att försök alltjämt giordes att få till stånd en för Finland acceptabel fred.
Den 5 mars överlämnade därefter minister Erkko för vidare befordran till Sovjetregeringen Finlands svar på de ryska fredsvillkoren. |
»Finska regeringen, som likaledes för sin del önskar fientligheternas upphörande och fredens återställande, anser sig i sådant syfte kunna betrakta förslaget som utgångspunkt för förhandlingarna och accepterar det i princip. . . Samtidigt föreslår finska regeringen avslutandet av ett vapenstillestånd på basis av status quo under den tid förhandlingarna pågå.»
Envoyén Assarsson beordrades samma dag att omedelbart framföra detta meddelande till sovjetregeringen jämte svenska regeringens enträgna hemställan att ordér om fientligheternas inställande måtte utfärdas, sedan finska regeringen nu förbehållslöst antagit de ryska villkoren. Trots envoyén Assarssons instigerande avvisades förslaget om omedelbar vapenvila. Ett nytt förslag från svenska regeringen om vapenstillestånd så snart finska förhandlingsdelegationen avrest från Stockholm, förslagsvis kl. 11 rysk tid den 7 mars, avvisades också från rysk sida.
Sedan den finska delegationen anlänt an Moskva upphörde Sveriges roll som mellanhand.
Även under de sista dagarna gjordes försök från svensk sida, i samförstånd med finska regeringen, att på diplomatisk väg förhjälpa Finland till uppnående av bästa möjliga fredsvillkor. Särskilt framhölls i Moskva att om de ryska kraven dreves så långt att uppgörelse icke kunde accepteras av finska regeringen, kunde med hänsyn till opinionen i Sverige och västmakternas hållning återverkningar på Sveriges ställningstagande riskeras.
Källa: Project Runeberg ·